Malte Persson läser Per I Gedins pamflett riktad mot Heidenstams belackare.
Verner von Heidenstam var en ojämn författare. Men det finns olika slags ojämnhet. Heidenstams bottnar inte främst i ett ojämnt hantverk, utan i en ojämn personlighet.
Det är en ojämnhet som bidrar till att göra honom spännande att läsa. Fröding, till exempel, var en tekniskt bättre poet. Men att läsa hans samlade dikter från pärm till pärm är en betydligt mer jämntjock upplevelse än att läsa Heidenstams.
Heidenstams litteraturhistoriska öde har varit att först bli placerad på nationell piedestal och att sedan få högvis med skit kastad på sig. En del av skiten kan ha varit välförtjänt. Problemet var snarare att piedestalen inte var det. Och utan den hade han antagligen också sluppit det mesta av skiten. Som folk fortsatt att kasta av gammal vana även efter att piedestalen försvunnit.
Per I Gedin heter Heiden-stams självutnämnde talesman i nutiden. Efter en läsvärd biografi för ett par år sedan utkommer han nu med en pamflett riktad mot Heidenstams belackare. Gedin kallar den för en ”filippik”, en glosa han själv uttyder som ”skarpt angrepp”.
Nu är den lilla skriften varken särskilt skarpt formulerad eller något renodlat angrepp. Snarare är det en genomgång av vad folk genom åren har sagt om Heiden-stam, vilket visar sig inkludera en hel del till hans försvar också. Tesen om orättvis behandling undergrävs något av detta.
Ändå är det korrekt att Heidenstam har behandlats och än i dag behandlas med en moralism som andra svenska författare (till exempel Strindberg) med lika eller mer dubiös privatmoral sluppit undan. Ett paradexempel är hur en sådan som Göran Hägg med metodiskt tillämpad osaklighet aldrig försummar att hetsa mot honom.
Gedin identifierar Fredrik Bööks biografi från 1945-46 som roten till det onda. Det är i sak säkert riktigt, men det finns en ironi här. För är det någon som eftervärlden behandlat lika strängt som Heidenstam så är det just Böök. Och i det fallet stämmer Gedin glatt in i kören.
Han utgår obesvärat från att Bööks negativa omdömen om Heidenstams karaktär stammar ur ren illvilja och alls inte kan tänkas vara baserade på något slags verklighet.
Själv kände jag inte Heiden-stam, så jag skulle dra mig för att försöka avgöra om han var mest en bra eller mest en dålig människa. Men när jag läser hans dikter tar jag gärna det onda med det goda.