Replik/PUSSY RIOT
Det är inte "riktigt så" att Pussy riot står åtalade för att ha varit kritiska mot Putin, skriver Inga-Lina Lindqvist på Aftonbladets kultursidor (10/8). Det var snarare kyrkan som utgjorde huvudmål för performancegruppens aktion i Frälsarkatedralen.
Distinktionen är egendomlig. Visserligen spelade ryskortodoxa kyrkan och inte minst kyrkorummet en central roll i Pussy riots aktion. Själva syftet var dock, enligt gruppen, inte att angripa kyrkobesökare i stort eller att så religiös splittring – utan att blottlägga kopplingen mellan patriark och patriark, mellan Putin och kyrkans högste man Kirill. Detta för att den senare markerat sitt stöd för den förra inför presidentvalet och kallat honom för "en gåva från himlen".
Visserligen framfördes en bön som, med Lindqvists ord, "smädade Gud". Men - och detta är viktigt! - udden var hela tiden tydligt riktad mot Putin och hans fromma samt politiskt oändligt inflytelserika lakejer.
Att dra in religion i resonemanget, tala om "smädelser" och hänvisa till lagar om "hets mot religiösa grupper" är därför att i viss mån köpa åklagarsidans försök att styra bort uppmärksamheten från den anti-putinistiska resonansbottnen i Pussy riots aktion och i stället förvandla det till en fråga om kränkning av troende.
Men då glömmer man att Putin själv redan vid gripandena av de tre kvinnorna - som skedde först då videoupptagningen av aktionen, ett par dagar före valet, började spridas på nätet ackompanjerad av en ljudpåläggning av den anti-putinistiska bönen - kallade protesten "föraktlig" och utlovade "nödvändiga konsekvenser".
Endast tre av försvarets 17 vittnen - bland dem flera som har velat påtala aktionens politiska förtecken - har vidare kallats till rättegången. Alla försök från de åtalades sida att utveckla sin politiska agenda har - fram till försvarstalen under huvudförhandlingens sista dag - även bryskt tystats ned, medan den ena företrädaren för kyrkan efter den andra har fått antyda att de tre kvinnorna är alltifrån hädiska slampor till att de kommer att hamna i helvetet.
Den, i rysk kontext, ovanligt långa tiden mellan huvudförhandlingens slut och fastställande av domen tyder dessutom på att beslut måste förankras högre upp i Putins vertikala maktstruktur.
Det går, kort och gott, inte att, som Lindqvist, separera stat och religion i Putins Ryssland. President och kyrka är oupplösligen en del av varandra, trots bedyranden om en formell sekularitet. Det är just detta som Pussy riot var ute efter med sin aktion och det är just detta som de, efter fem månader i häkte och en fars till rättsprocess, slutligen har bevisat.
