I Andra Moseboken låter Gud paddor invadera Egypten. De vårtiga djuren ”skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din säng, och in i dina tjänares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktråg”.
Det låter ungefär som Apples marknadsstrategi.
Lanseringen av iPad – ”paddan” – i Sverige har i alla fall skapat ett kväkande av bibliska mått.
Förhoppningarna på att prylen ska öka intäkterna i de företag som sysslar med berättande är enorma. Mycket talar också för att läsplattan kommer att bli en viktig mellanhand för det vi läser och tittar på och att den är nyckeln till att kunna ta betalt för digitalt innehåll.
Som grindvakt mot internets gratiskultur är Herr Padda varmt välkommen.

Men den sköna (lönsamma) nya världen har ett pris. Apple är ett uppblåst företag som dikterar villkoren för de som vill in i boet.
När serieskaparen Mats Jonsson nyligen släppte serieromanen Hey Princess som applikation till Iphone tvingades han censurera snoppen i sina naivistiska teckningar om livet som indiekille på 90-talet. Om ett trevande samlag till tonerna av Popsicle räcker för att få det vita äpplet att rodna, vilken annan konst, litteratur och satir kommer då att portas från padda och hans systrar?
Som Isobel Hadley-Kamptz skrev inför Bokmässans seminarium om branschens digitalisering Expressen 22/9 , fungerar Apple som en extra utgivare.
När ett företag kan komma att dominera väsentlig digital infrastruktur måste det noga begrunda sin maktposition. ”Don’t be evil” är nätgiganten Googles interna företagsdevis. Undrar vilken som är Apples. ”Nice and shiny”?