Det var knappast Janne Josefssons största journalistiska bragd som rullades upp i gårdagens Uppdrag granskning då han följde Lars Vilks till New York i september.

När det blev känt att Vilks skulle delta i den antiislamska SION-konferensen tänkte många att nu, till slut, är det klart: mannen är rasist, sverigedemokrat, galning och så vidare.

Andra, däribland jag, tyckte att det var dumt att låta sig förknippas med en extremistorganisation om han nu faktiskt vill föra en diskussion om religionens plats i ett modernt samhälle och bli tagen på allvar och inte avfärdas som rasist, galning.

Men Josefsson var ute efter att fastslå att Vilks var rasist. Vilks gled undan bättre än någon fifflande kommunalpamp. Redan efter 20 minuter erkänner sig reportern förbryllad.

Då var det intressantare med bilderna från SION-kongressen. De visade ett 50-tal människor i ett konferensrum på ett hotell. Det var inte direkt partidagarna i Nürnberg, om man säger så.

Ingen var särskilt karismatisk. Alla hade något monomant över sig. En man hade ZZ Top-skägg, stjärnbanersskjorta, Ray-Bans och cowboyhatt.

Till slut liknar det ett bisarrt Packat och klart-inslag, så Josefsson plockar fram råmaterial från en radiointervju där Vilks faktiskt säger att "muslimer i allmänhet" är bokstavstroende. Där satt den! Och klipper till självmordsbombaren i Stockholm 2010, som Vilks liksom får skulden för.

Nej, det var inte så snyggt. Men fascinerande att inte heller den främste av grävande reportrar lyckades begrava rondellhunden.