Dagens Nyheter har fått ny chefredaktör och vd i samma person. Hon heter Gunilla Herlitz och öppnade hårt: nyhetsjournalisterna måste ansöka om att få behålla sina tjänster. Enligt
Journalisten ställs nu även kulturredaktionen på nollpunkten.
Som livslång läsare kan man säga att det var på tiden.
Dagens Nyheter har under senare år lagts i sjunkläge mot långsam död. Senaste chefredaktören förädlade den till tunn
Metro med bonusmaterialen ledare, kultur och minnesord över redan döda.
Men Herlitz nollpunkt verkar vara av annan natur än den hoppfulla. Det är bra med krismedvetenhet, förklarar hon.
Jag ser med växande förvåning en utfrågning av Herlitz på Publicistklubben (
www.publicistklubben.se). Efter hand framgår att hon har svag koll på vad en publicist är. Är det en tidningsmakare, en vd eller kanske något annat?
Hennes svar, plötsliga tystnader och ansträngda kroppsspråk avslöjar att samtal om journalistik är okänd terräng för
Dagens Nyheters nya chefredaktör.
Hon vill inte synas, spela roll i samhället eller vara en publicist ”av djärvt snitt”, förklarar hon. Jag undrar om hon hört namnen Herbert Tingsten, Arne Ruth och Christina Jutterström? När hon får frågan om hon väljer Liza Marklund eller Per Wästberg ger hon kvällens enda blixtsnabba svar. Och det blir inte Wästberg, trots att han var chefredaktör under tidningens storhetstid.
Dagens Nyheters historia nollställd.
Tidningshusens degradering av chefredaktörernas publicistiska profiler har med några undantag pågått länge. Med Gunilla Herlitz verkar processen nått ledarskapets slutliga omvandling. Jag börjar undra om
Dagens Nyheter inte längre har en chefredaktör, men en förklädd vd. Publicisterna återfinns nu i stället som chefer för tidningarnas ledar- och kultursidor.
Under den olyckliga kvällen på Publicistklubben har Herlitz inga andra idéer om hur morgontidningen ska bli bättre än högre ”puls i tidningen”. Det uppenbaras att budgetbesparing är hennes gren.
Sommaren 1991 skrev Bo Strömstedt tre ledare innan han avgick som
Expressens chefredaktör. Jag har sparat dem. I den om konkurrensen från nya elektroniska medier: ”Tidningarna lever i sitt språk [] Slut är det först i det ögonblick vi ger upp tron på att språkets varma vind kan få både bokstäver och siffror att dansa." Det var när dagspressen ännu stod på sin höjdpunkt.
Från nollpunktens position säger nu Gunilla Herlitz att hon tänker vara en chefredaktör ”som inte vill bli ihågkommen för något särskilt”.
Jag hoppas att det jag nu skrivit visar sig vara en total missbedömning.
