DRIVEN DEBUT. David Norlin går till botten med den dystopiska romanformen. Foto: Sara Mac KeyDRIVEN DEBUT. David Norlin går till botten med den dystopiska romanformen. Foto: Sara Mac Key
DRIVEN DEBUT. David Norlin går till botten med den dystopiska romanformen. Foto: Sara Mac Key
"Dagar utan ljus, nätter utan mörker"."Dagar utan ljus, nätter utan mörker".
"Dagar utan ljus, nätter utan mörker".
Kärnvapensprängning i Nagasaki.Kärnvapensprängning i Nagasaki.
Kärnvapensprängning i Nagasaki.

På djupet om kärlek av dystopisk debutant

Publicerad

Annina Rabe om David Norlins "Dagar utan ljus, nätter utan mörker", en dystopisk debut som går under ytan.

Så här har man förstås sagt i alla tider, men är det inte så att den litterära dystopin lämpar sig sällsynt bra just för vår tid? Det är knappast en slump att den litterära dystopin upplever något av en renässans för närvarande.

Främst inom ungdomslitteraturen, men även inom skönlitteratur för vuxna har jag de senaste åren stött på flera skildringar av ett samhälle i varierande grad av apokalyps.

Dystopin är en vansklig genre att ge sig in i - mycket för att dess upplägg är så mallat, dess bilder så förbrukade, att det mesta riskerar att bli en blek upprepning av tidigare verk. Det krävs en intelligent författare för att undvika klichéerna.

"Dagar utan ljus, nätter utan mörker" av debutanten David Norlin är en roman som, trots att den innehåller många av dystopins självklara ingredienser, blir något helt annat.

Troligt kärnvapenkrig

Huvudpersonen, en namnlös ung man, lever i ett samhälle som befinner sig under ett pågående angrepp. Det sägs aldrig rent ut - det är mycket lite som sägs rent ut i den här romanen - men troligen rör det sig om ett kärnvapenkrig. Hans föräldrar är så kallade "överlevare", de har klarat sig trots att de har bott i något som kallas "zonen", dock inte utan fysiska men.

Deras son tar tidigt någon form av värvning, och när vi kommer in i boken är han inkallad att tjänstgöra på en atomubåt. Norlin drar oss med rakt ner i djupet i korta förtätade stycken, gör alla klaustrofobiska detaljer obehagligt levande.

I ubåten interagerar de stationerade i ett allt mer avancerat maktspel, styrt av rädsla och kontrollbehov. De bär gammelklingande soldatefternamn som "Rask" eller "Crona".

Spröd kärlekshistoria

Huvudpersonens enda kontakt med yttervärlden sker i form av krypterade meddelanden som han skickar till en lika namnlös kvinna via någon liten apparat som rätt slätt kallas "enheten".

Romanens stomme är dessa meddelanden; vi vet inte i hur hög grad de någonsin når mottagaren, vi vet heller inte vad hon svarar. Men i den ensidiga kontakten uppstår ändå ett slags spröd kärlekshistoria, eller kanske snarare en överlevnadshistoria. Framför allt blir hon spegel för hela den psykologiska process som är bokens egentliga motor.

Här befinner sig David Norlin både bokstavligt och bildligt (ursäkta ordvitsen) på djupt vatten. Liknelsen mellan att sjunka ner i djupet och att gå in i sitt inre är så självklar, så använd, att den i en mindre skicklig författares händer hade kunnat bli en kliché.

David Norlin hamnar inte där. Delvis för att hans berättelse är framförd med självklarhet och driv. Men framför allt för att den kyliga dystopin i hans händer blir en ömsint berättelse om ett sårbart, ständigt dunkande hjärta.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag