Hon verkar alltid ha bråttom, fast på det lugna sättet. Det som antyder god och omfattande planering och en grundlig beslutsamhet.
Stockholmsoperan är inte precis känd för snabbhet, nytänkande och framtids-perspektiv. Oftare är denna glansfulla institution kritiserad för att komma sist med det mesta, men har insett att utan en ung publik nu finns ingen publik i framtiden. Om inte kulturarvet förmedlas vidare, upphör det att vara levande och blir bara ett museiföremål.
I operahusen finns en skatt av konst och kunnande som är allas och Anna Karinsdotter tänker inte vänta på bättre tider. Hon är chef för ”Unga på Operan”, som tickat i gång under de senaste fem åren och som nu är en fast verksamhet som arbetar för fullt. Den första regelrätta beställningen på en opera för barn kom med Gossen och kärleken till de tre apelsinerna, ett samarbete med den välrenommerade dockteatern Tittut som vet hur man når smååringarna.

Anna Karinsdotter är dels akademiker med studier i teater- och dansvetenskap, men har också en omfattande praktik på museer, bland dem Dansmuseet, där hon drog i gång verksamheten för barn. Det var där hon ”upptäcktes” av Inger Mattson, en av Operans många doldisar, och dåvarande biblioteks- och arkivchef. Karinsdotter kom så att säga in bakvägen och knöts till Skolpilotprojektet, som hyrde in externa guider för skolklasser på besök. Då var det bara en mindre verksamhet i ett hörn av huset.
– Jag är ju inte ensam om det här i världen, säger Anna Karinsdotter. Mitt uppdrag är mångkulturellt. Stöd och inspiration hämtar jag i ett EU-nätverk av operahus kallat Reseo. Flera andra svenska operainstitutioner som Malmö-, Karlstads- och Göteborgsoperahusen ingår och många, många i Europa.
– Glyndebourne gör fantastiska saker med barn! säger Anna Karinsdotter, och punkterar bilden av picknickkorgar, champagne och överklass på grönbete.

Under Bibu.se, Scenkonstbiennal för barn och unga, som pågick i Lund till i helgen, har man varit på plats och arbetat med ”devising”, en av arbetsmetoderna. ”Devise” på engelska betyder tänka ut och hitta på, och med ett sakkunnigt team av regissör, musiker och/eller dansare arbetar man med skolklasser och skapar en opera. Under festivalen sker det med två dagars arbete utifrån ett nyckel-ord, identitet, och resulterar i en avslutande ”föreställning”. Men projekten kan också löpa under en längre period och i fastare form.
Hemma i Stockholm pågår under ett läsår arbetet med 1700-talsoperan Samir och Azor i Elinsborgsskolans åk 6 i Tens-ta. Där återskapas operan med en skolklass i en stor del av rollerna för en serie föreställningar i samlingslokalen Tensta Träff.
– Barnens föräldrar är inte en del av operans publik i dag. Men här kan de möta konstformen genom sina egna barn. Det är otroligt viktigt att nå ut till nya och framtida publikgrupper och det måste vara gratis. Annars når vi dem inte.
Gratis? Mitt i alliansens predikan om att allting kostar och att folk ska välja själva.
– Vi har en egen budget inom Operan, men inga egna anslag. Men jag söker externa pengar. Nu har jag lyckats få till ett samarbete med Stadsmissionen för ungdomar. Alla här i huset förstår hur viktigt detta arbete är, men det kan vara svårt att få till det där extra, som gör det möjligt. Men enormt mycket har hänt den senaste tiden.
Och det som händer genom Unga på Operan är till stor del osynligt för den vanliga publiken, och för kritiken. Det är till exempel den lilla dansföreställningen Gustavs döttrar, som avslutar visningar i huset för skolklasser. Och vad som sker i Tensta, syns inte bland räkmackorna i Punsch-lunden, Operans exklusiva kafé.
– Det gäller att inte hamna i plock och tillfälligheter. Beställningsverk kräver framförhållning. Visioner och kontinuitet är måsten, säger Anna Karinsdotter lugnt och bestämt. Man tror henne.