HISTORIESKRIVNING. Att radera Israel ur judendomen vore lika absurt som att föreställa sig kristendomen utan Jesus, skriver Negar Josephi. Foto: Ariel Schalit
HISTORIESKRIVNING. Att radera Israel ur judendomen vore lika absurt som att föreställa sig kristendomen utan Jesus, skriver Negar Josephi. Foto: Ariel Schalit
Inför utrymningen av judiska bosättningar i Gaza. Foto: Ariel Schalit
Inför utrymningen av judiska bosättningar i Gaza. Foto: Ariel Schalit
Primo Levi.
Primo Levi.
Negar Josephi. Foto: Mikael Sjöberg

Negar Josephi.

 Foto: Mikael Sjöberg

Omöjligt att skilja på judar och Israel

Publicerad

I debatten sägs ofta att man måste skilja på judar och staten Israel.

Negar Josephi ifrågasätter uppfattningen att det ens är möjligt.

När revolutionen bröt ut i Iran befann sig den judiske affärsmannen och filantropen Habib Elghanian på resa i USA. Släkt och vänner varnade honom för att åka tillbaka, men han lät sig inte avskräckas: "Så länge det finns judar kvar i Iran så kommer jag fortsätta att åka dit", sa han. Han greps och dömdes till döden för samröre med Israel.

Före avrättningen bad Elghanian om sin tallit (bönesjal) och kippa. Därefter reciterade han bönen "Shema Israel": "Hör o, Israel, Herren är er Gud, Herren är en." Därefter dödades han. Trots att han var en mycket omtyckt man bland Irans judar kom bara fyra personer till hans begravning. Alla var livrädda, och inom några månader hade omkring två tredjedelar av Irans judar lämnat landet. Somliga för Israel, andra för USA.

Men också bland de judar som stannade förblev Israel en helig plats. Varje morgon och varje kväll reciterar de religiösa, iranska judarna "Shema Israel".

En av de viktigaste skildringarna av Förintelsen, Primo Levis "Är detta en människa?", inleds med dikten "Shema". Den är skriven i dialog med "Shema Israel", men i Guds ställe sätter Levi människans lidande. Det är ingen svår dikt, men om man känner till dess religiösa resonansbotten får den förstås ett större djup.

På Förintelsens minnesdag i år sände "Dagens dikt" i P1 den. På programmets webbsida kan man läsa att "Shemá är hebreiska och betyder 'Hör!'". Men det är allt. Alla judar vet var dikten kommer ifrån - "Shema Israel" är vanligtvis den första dikt ett barn lär sig - men varför vill inte Sveriges Radio berätta det för sina ickejudiska lyssnare?

 

LÄS OCKSÅ: De enda som fjäskar för oss judar är SD

 

När antisemitismen ska diskuteras i Sverige förklaras den ibland med att människor har svårt att skilja på judar och Israel. Israel gör hemska saker och man måste skilja på judar och Israel så att hatet mot Israel inte drabbar oskyldiga judar. Daniel Poohl skriver till exempel om antisemitismen att "Den finns inom de delar av vänstern som inte klarar av att skilja judar från staten Israel, och som en naturlig del av extremhögern." (Expo 28/1).

Men varför ska man skilja på judar och Israel? Och är det ens möjligt att göra det?

Låt oss titta på den första frågan. Vi uppmanas alltså att skilja på judar och Israel för att Israel gör hemska saker som judar i diasporan inte kan hållas ansvariga för.

Men är Israel det enda landet i världen som gör dåliga saker? Turkiet har förtryckt kurderna ända sedan statens uppkomst, och inför det senaste valet misstänks Erdogan ha trappat upp konflikten för att vinna röster. Nu fäller man bomber över de kurder som slåss mot IS i Syrien, och förser därmed de värsta terrorister världen skådat med eldunderstöd. Men ingen behöver säga att vi måste skilja på turkar och Turkiet. Varför inte?

Och apropå IS. Kräver vi inte ibland att muslimer ska ta avstånd från IS och al-Qaida? Det händer ju. Men är IS ett land? Har de en demokratiskt vald regering? Har de yttrandefrihet och starka, regeringskritiska röster? Flyr människor undan förföljelse till IS? Är IS det enda landet i världen där en muslim aldrig behöver känna sig ifrågasatt som muslim? Härstammar alla världens muslimer från IS?

Israel är den plats som Habib Elghaninans förfäder utvandrade från. Som alla judars förfäder härstammar ifrån. Därför nämns den i varje judisk högtid och i var och varannan bön. Vid varje Bar och Bat mitzvah. Att radera Israel ur judendomen vore lika absurt som att föreställa sig kristendomen utan Jesus.

 

LÄS OCKSÅ: Judehatet i Sverige

 

Om ockupationen, bosättningarna och den inrikespolitiska utvecklingen i landet kan man tycka många olika saker. Det gör man. Även judar. Men att skilja på judar och Israel går inte.

Med antisemitismen, den islamistiska terrorn och extremhögerns framgångar har Israel bara blivit viktigare för Europas judar. Om inte annat så som en sista utväg, om allt skulle gå åt helvete. Jag känner inte en enda jude som vill skilja sig från Israel. Inte på riktigt, inte när det gäller.

Bland svenska intellektuella är denna skillnad däremot oerhört viktig. Och kanske inte bara för att skydda judarna från hat. Förintelsen är ju något av det viktigaste och finaste man kan ta upp på en svensk kultursida, liksom uppgörelsen med Europas skamliga förflutna och motståndet mot antisemitism och högerextremism.

Men det land som föddes 1948, bland annat som en följd av Förintelsen, talar man inte lika gärna om. Annat än för att kritisera bosättningar och ockupationspolitik, eller på senare tid de obehagliga politiska stämningarna i landet.

Förintelsen är fin, Israel är fult. Juden som offer är bra. Juden som försvarar sig dålig.

 

LÄS OCKSÅ: Judefrågan i P1 var inget misstag

 

Varje gång jag läser den där sortens texter på svenska kultursidor tänker jag på 80-åriga Frida i Tel Aviv och hur hon som en liten flicka stod barfota i Haifas hamn 1947, som överlevare. Jag tänker på de 856 polska judar som redan 1939 anlöpte Tel Aviv med flyktingbåten "Parita". På de generationer av barn och barnbarn till dessa flyktingar som levat och som lever i dag för att deras föräldrar gav sig i väg i tid. Och hade någonstans att åka.

I Claude Lanzmanns dokumentärfilm "Shoa" berättar en överlevare från Förintelselägret Treblinka om en judisk man som stod upp och ropade "Shema Israel" medan de brände de mördades kroppar.

Jag misstänker att den scenen hade klippts bort om Lanzmann gjort film i Sverige i dag.

Eller kanske bara ordet Israel.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida