I går stängdes predikanten Holger Nilsson av från Vetlanda församling efter sin uppmaning till bokbål av författaren Jonas Gardells böcker.
Det var en förväntad åtgärd. Till och med en konservativ skogsförsamling som, med hjälp av selektiv bibelläsning, gjort dygd av att hetsa mot hbt-personer måste måna om sina moraliska gränser. Särskilt om man samtidigt gör anspråk på att sprida ett kärleksbudskap.
En historiskt svårt belastad uppmaning om att censurera misshagliga åsikter eldvägen är naturligtvis, i allra högsta grad, en sådan gräns.
Själv tycks dock pastor Nilsson inte ångra ett ord:
– Egentligen är det han som ska be mig om ursäkt för att han trampat på den kristna tron, säger han till Vetlanda-Posten.
Så talar en predikant som tycker att det är självklart att kyrkan även år 2010 tillämpar autodafémetoder.  Vem hade, å andra sidan, väntat sig något annat av en äkta svartrock?

Desto mer obegriplig är den svenska frikyrkovärldens undfallenhet. I lördags vädjade Gardell själv, på dessa sidor, om stöd. Hittills har inte en enda offentlig frikyrkoperson, med undantag för ledarskribenten Håkan Arenius på Dagen, ryckt ut till Gardells försvar.
I skenet av förra veckans inställningshot mot pride i Litauen och den ständigt ökande hatbrottstatistiken här i Sverige är det en lika otäck som okristlig tystnad.