Om Abdulkadir Aygan utlämmnas till Turkiet kommer han att tystas eller elimineras. Dilsa Demirbag-Sten vädjar för de dödas skull om att han får stanna i Sverige och tala.
Närmare en miljon kurder har tvingats i exil och tagit sin tillflykt till olika platser i Europa. Min far var en av dem som fick sitt och sin familjs liv säkrade, då han beviljades asyl i Sverige. Den stora majoriteten blev kvar i en tillvaro i tortyr, förföljelser och hot. Rädsla genomsyrar det turkiska samhället.
I ett land som präglas av angivarsystem litar ingen på någon. Om du vågar trotsa och kritisera makten kan din granne förvandlas till din bödel.
Turkiet har en grym historia att göra upp med. Många kurder, intellektuella och oliktänkande i landet har försvunnit utan spår eller förklaring. Under snart ett sekel har alla som ifrågasätter den turkiska regimen förföljts och trakasserats.
Amnesty Internationals rapporter om Turkiet är en studie i brutalitet. PEN listar Turkiet som ett av de länder där flest övergrepp mot det fria ordet sker. Bakom varje siffra och fall finns en människa.
Nästan varje kurdisk-svensk person kan berätta en historia om torterade och mördade familjemedlemmar. Min jämngamla kusin vet fortfarande inte varför han togs in till ”förhör” och torterades. Han tackar sin lyckliga stjärna. Trots allt: han kom ut och han gjorde det levande. Magen har kollapsat och han har inte sovit en hel natt sedan han släpptes på samma vis som han en dag plockades in av turkiska säkerhetspolisen. Utan förklaring. Demonerna jagar honom än. Den leende pojken som jag som liten flicka brukade hunsa att hämta lera till våra lekar är en sargad man i dag. Mardrömmarna tränger sig på varje natt.
Esref Okumus har i en rad artiklar i Expressen skrivit om den förre PKK-anhängaren och sedan avhoppade säkerhetsagenten Abdulkadir Aygan, som nu befinner sig i Sverige. Aygan vill tala. Låt honom tala. De vidrigheter han bevittnat och deltagit i ger familjer till de försvunna möjlighet att vända blad och våga se in i framtiden. Ovissheten kedjar fast fruar, döttrar, söner och mödrar som berövats män, fäder och barn i det svarta förgångna.
En av Aygans angivna bödlar, arméöversten Abdulkerim Kirca, sköt sig själv den 19 januari. Kirca belönades 2004 med statens hedersmedalj av dåvarande presidenten för sina militära insatser. Sanningen hann i kapp den hyllade officeren som under 1990-talet, tillsammans med nio andra högt uppsatta inom den turkiska militären, avrättade 28 kurder.
Abdulkadir Aygans berättelser från hans tid som JITEM-agent kommer att ställa många ansvariga till svars. Det kan vara svårt att känna medmänsklighet för Aygan. Men demoner jagar även honom. Kanske är det därför han vill tala.
Men mer än ilska och hat mot honom vill anhöriga att han tillåts tala. Vi vill veta. Vad hände och var är de våra?
Den turkiska regimen vill att svenska säkerhetspolisen ska återlämna honom till hemlandet. Men Aygans säkerhet är avgörande för alla dem som förvägrats rätten att få klarhet i de tragedier som drabbat de familjer vars nära ”försvunnit”. Om han överlämnas till turkiska myndigheter kommer han att tystas ned och troligtvis elimineras.
Låt honom stanna i Sverige och tala, så att de som tvingats in i ovissheten kan få svar. Sanningen om alla de brott som har placerat Turkiet i topp på den svarta listan över länder som kränker mänskliga rättigheter måste komma fram. Så att människor kan begrava sina döda, få upprättelse. Så att tiden för försoning kan ta sin början.
