Är tv-spel högkultur? Foto: Lars Nyberg
Är tv-spel högkultur? Foto: Lars Nyberg

Ode till ett raserat lundensiskt kulturarv

Publicerad

Ett lundensiskt kulturnav har gått i graven.

En plats där man sålde berättelser, portar till andra världar.

Nej, jag talar inte om en bokhandel (fast bokhandelsdöden är tragisk) - utan om en tv-spelsbutik.

För ja, tv-spel är kultur. Och när affären Game på Lilla fiskaregatan i Lund slog igen försvann ett nav. Personalen var kunnig, ständigt beredd att diskutera, jämföra, recensera. De kan inte ha haft det lätt med konkurrensen, med tanke på att Gamestop ligger tvärs över gatan.

I dag säljs tv-spel ofta direkt via nätet, och man kan tycka att denna sorts kultur passar bra för digital distribution. Men jag tycker att den bokhandelsliknande interaktionen mellan försäljare och köpare ändå är något att försvara.

Att tv-spel är kultur är något som i dag är självklart för en del och okänt för andra. Ett problem kan vara att spelarvärlden i hög grad är intern och kan skapa sina egna hierarkier som är svåra att ta sig in i. En annan sak som kan göra det komplicerat för "utomstående" att förstå spelmediet som konst är helt enkelt att det tar lång tid att spela. De storydrivna, narrativt intressanta spelen kan ta tio- eller hundratals timmar att sätta sig in i. Jag brukar själv mena att det korrekta sättet att närma sig denna yttring är som en parallell till binge-tittande på tv-serier. Det räcker inte med att se ett eller annat avsnitt av "Twin Peaks" eller "Six feet under" - det krävs ett kontinuerligt upplevande.

 

Tv-spelen ger möjlighet till ett alldeles speciellt funderande kring fiktion, i och med spelarens roll av medaktör. Spelaren sitter utanför en fiktiv värld men styr den också. I höst medverkar jag i en amerikansk antologi om spelkultur (med svenska utgivare!), där jag skriver om religiösa och ockultistiska referenser i japanska tv-spel, men också om den säregna berättartekniska situation som uppkommer i och med att spelaren är både skapare av berättelsen och deltagaren i den. Ett extremt exempel på detta är "Metal gear solid 2" från 2001, som ibland kallas "det första postmoderna tv-spelet", där slutet just handlar om huruvida spelkaraktärerna vet om att det de gör bara är en simulation, att de styrs av någon annan, att deras identiteter bara beror på någon annans godtycke. Spelskaparen Hideo Kojima använde idéer tagna från mem-teori för att diskutera artificiell intelligens, hemliga världsregeringar och medvetandets natur - i form av ett spel i spiongenren. Jag ska inte avslöja slutet här - det är som en esoterisk upplevelse, det kan egentligen inte avslöjas. Det måste upplevas. Den natt då jag gjorde det var omskakande. Man frågar sig: vem är jag? Vem "spelar" mig? Vad är min identitet?

Detta är kultur. Högkultur i "lågkulturens" form. Och var köpte jag en gång ett av mina exemplar av spelet? På Game i Lund, om jag inte missminner mig. Frid över dess minne.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag