16.30 Fredag. Personalen på Ockelbo bil & fritid tänker inte ta sig ner till festplatsen på Wij trädgårdar imorgon. "Det är för mycket spektakel." Cykeluthyraren menar att hon ibland måste rusa från butiken för att slippa nyfikna frågor från journalister. När vi passerar torget sjunger manskören den lokalpatriotiska "Ockelbovisan" på bygdemål. En polisbil stannar till utanför den lokala pizzerian. De ska gå in efter hämtpizza. Vi frågar om vägen och de svarar omsorgsfullt. Konsum bjuder på prinskorv och prinsesstårta. Begravningsbyrån ligger snett mitt emot kyrkan. I morgon avsäger sig Daniel Westling rätten att välja var han vill bli begravd.
20.00 Sjöbackens restaurang serverar en festmeny. Det är hallon på varenda maträtt. På grässlänten ner mot sjön sitter tre tonårskillar i solnedgången.
Ellinor lyckas övertala dem att ställa upp på bild. Argumentet som avväpnar dem går ut på att killar i deras ålder mest hamnar på tidningsbilder när det handlar om bråk och stök. Vi vill visa att de också är prinsar.
Prinsessan Foto: Ellinor Collin
21.30 Från Wij trädgårdar kommer ljud från generalrepetitionen och på väg ner mot festplatsen återser vi byns konstaplar.
Maria är extrainkallad från Gävle och
Mikael från Sandviken. Ikväll händer det inte mycket. I går lotsade de runt norska radion. De hade skjutsat oss till vårt ungkarlshotell och stoppat om oss om vi hade bett dem. Knotten yr.
Roger Pontare repeterar
Frank Sinatras "You're nobody 'til somebody loves you". Sången om Daniel Westling.
10.00 Lördag.
Melodikrysset sänder direkt utanför den gamla herrgårdsbyggnaden. Där inne bor fortfarande den 96-åriga änkan till skogschefen
Bror Lage Hellman. Här ute sitter 3000 personer och fyller i "Champagne" på vågrätt ett.
Marianne Nilsson och jag hjälper varandra. Hon är förskollärare och aktiv i Friluftsfrämjandet och den som klär ut sig i gröna kläder och trollperuk när barnen har Skogsmulleutflykter. Visst har hon haft Daniel i förskoleklassen. Hennes man
Sune nämner i förbifarten att Mariannes son är kompis med Daniel. Att de spelar golf. Men Marianne skakar på huvudet. Hon vill inte prata om det. Sune tycker det är okej att prata lite grand, om att Victoria var den första tjej som Daniel tog hem och om den gång när Victoria åt pannkakor med blåbärssylt medan
Ewa Westling stod vid spisen och stekte fler. Ockelboborna sluter en lojal mur runt Daniel och Victoria. Sist jag upplevde en liknande pakt mot den nyfikna omvärlden var på Fårö när Bergman levde. Ockelbo är det nya Fårö.
13.00 Som byns ambassadörer skjutsar Sune och Marianne upp oss till den vidunderliga utsikten vid Rönnåsens timrade friluftsstuga, 270 meter över havet. Han kör lastbil i skogen till vardags.
Leran. Foto: Ellinor CollinFörra veckan såg han björn. Stugan är ritad av
Ralph Erskine i samma stil som Lida söder om Stockholm. Han ritade också den numera slitna Perslundaskolan där Daniel har gått, men Erskine fick avbryta sina planer på femkantiga skolsalar där alla kunde se lika bra. Kommunen tyckte att det räckte. Idag står röda nya baracker på skolgården. Där undervisas i svenska för invandrare. Alla är så snälla här, säger vi. Det är så vi är, säger Marianne och berättar om den gång när hon ovetandes råkade visa den förhärdade brottslingen
Jussi Ondin till rätt adress i Ockelbo. Han hittade, gick in och stal vapen. Ondin angav sig själv kort efteråt.
15.00 Inne på Wij trädgårdars konsthantverksbutik frågar jag keramikern
Ninna Gunnarsson om det verkligen är så idylliskt i Ockelbo som det verkar. Hon flyttade hit för trettio år sedan och måste hålla med. Ockelboborna är verkligen både vänliga, hjälpsamma och roliga. Ett bra ställe för ett barn att växa upp i, säger hon. På högstadiet blir det sämre.
Bysjön. Foto: Ellinor Collin Då gäller bara två saker. Antingen härja och supa eller idrotta framgångsrikt. Jag ifrågasätter det sunda i monarkin och då är det som att jag öppnat en ventil. Skönt att du säger det, ingen pratar om det, säger konsthantverkarna bakom disken. Ninnas man
Yngve är ingen tillskyndare av monarkin direkt, men han gillar tanken att det lönar sig att vara vanlig. Som Daniel.
15.30 Storbildsskärm vid festplatsen. Det är lerigt på åkern efter en störtskur, tårtbuffén är regnvåt, men nu kisar cirka 7000 personer mot solen och bröllopsceremonin. Champagnen sprutar rakt på mig när bygdens son säger ja. Kommunstyrelsens ordförande utbringar ett leve. Ockelbo har dragit en vinstlott. Wij trädgårdar blomstrar på EU- och statsbidrag och bygden drar till sig konsthantverkare som aldrig förr. Snart öppnar en trädgårdshögskola i en bygd utan gymnasium. Borta i en utställningslada står skotern från
Pistvakt uppställd bredvid en annan - den som kungen skjutsade kronprinsessan på en vinter i Storlien. Märke? Ockelbo.
