I dag har min kollega Dawit Isaak suttit exakt sju år i ett eritreanskt fängelse. Sju år.
När Dawit Isaak försvann i skuggan av 11 september 2001 var min äldsta dotter Sara ett år. I dag är hon åtta; en stor tjej som vinkar förstrött när hon skuttar iväg med skolväskan över axeln. Slipping through my fingers.
Dawit Isaaks yngsta dotter Danait var, när hennes pappa togs ifrån henne, bara tre år. I dag är hon tio. Det är ett litet barns hela liv, en pappas dröm förlorad för alltid. Ibland är det bara i det personliga man kan se sanningen bakom rättsprinciper och yttrandefrihetsparoller.
I dag påbörjar jag också arbetet som Expressen/Kvp:s tillträdande kulturchef, bland annat genom att åka till Eritreas ambassad utanför Stockholm för att demonstrera för Dawit Isaak i en gemensam aktion med ett antal andra organisationer.
I övrigt är chefsskiftet odramatiskt, när Sveriges ovanligaste Svensson nu tar sista flighten hem till Skåne. Jag har handgripligen hanterat Expressen/Kvp:s kultursidor nästan varje dag (och natt) i sex år. Friare kan ingen vara. Man står med stövlarna mitt i strömmen och drar upp de saftigaste laxarna, söker den kontroversiella kroken som ställer stimmets förväntningar på ända. Det glittrar av briljans runtomkring. Stilen är lyckan.
Vi kommer att fortsätta göra en klassisk kultursida i en klassisk kvällstidning. "Den ledande ambitionen måste självfallet vara att Expressens kultursida ska vara en kultursida i just Expressen", skrev Bo Strömstedt när han tillträdde samma jobb 1961.
Sedan dess har det nya medielandskapet omformat grunderna för all journalistik. Det är det riktigt roliga. I höstens debatt om högt och lågt har det till exempel hävdats att vi som sysslar med "gammelmedia" kan dra något ännu äldre över oss och hoppa rätt ner i den grav vi grävt åt oss själva. Bloggar och specialsajter påstår med stor självbelåtenhet - och viss rätt - att de tagit över det väsentliga inom det de definierar som kulturkritik och opinionsbildning.
Sist jag såg efter i min RSS-läsare - sent i går kväll - fanns det dock inte en enda svensk bloggare som vore värdig att knacka de bästa kultursidornas enklaste html-kod när det gäller litteratur, scenkonst och fri idébildning (i alla fall inte om man undantar de bloggare som också skriver på samma kultursidor). Den stora utmaningen i dag är att våga lära sig av varandra. Kultursidan som socialt medium? Bloggen som bildningsbastion? Varför inte?
På Expressens kulturredaktion sitter litteraturen bokstavligen i väggarna. Det ska den göra. Litteraturen är grunden för all skriven journalistik, för förmågan att drömma sig framåt och sätta sig in i andra människors öden, för all fantasi och empati.
I dag demonstrerar vi för Dawit Isaak. I morgon kör vi.
