Tor Kjetil Edland och Hanne Grasmo tycker att Johan Hiltons kritik är förhastad i lajvdebatten.
Johan Hilton har följt debatten om Just a little lovin', ett lajv om en grupp vänner som upplever 80-talets aidsepidemi. Han hävdar utifrån lajvets nätsida att vi hamnar i kitschig nostalgi (12/4). Han pekar ut några relevanta fallgropar för det färdiga verket, men hans artikel är framför allt ett exempel på en teaterrecension som utgår från reklamaffischen. Den präglas också av en kulturjournalists förvirring vid mötet med nya interaktiva kulturuttryck. I ett lajv är det konstnärliga värdet inte något som existerar i sig själv i form av text och bilder, utarbetade av konstnären, det uppstår när lajvet spelas av deltagarna. Verket, inklusive roller och storyline, skapas i samarbete mellan arrangörerna och rollspelarna.
80-talsnostalgi och undergångsromantik i Just a little lovin' har av bildkonstnären och lajvaren Juhana Pettersson kallats "the necessary zombie". Det ger deltagarna möjlighet att relatera till roller och spelets universum. Det finns ingen anledning att be om ursäkt för att också partykultur, Grace Jones och androgynt mode tar plats i skildringen av gaykulturen. Men det är inte hela historien. Före och under spelet kommer vi att tillsammans med deltagarna utveckla rollfigurerna till att bli hela människor och inte estetiserade klichéer.
Det som börjar som en schablon kommer i en lyckad process att sluta i en flerdimensionell karaktär med beröringspunkter till spelarens eget liv. Det gör att ett lajv aldrig blir till kitsch helt och fullt. När man själv delar kropp med fiktionskaraktären blir man inte endimensionell. Man upplever, känner och möter motstånd, man interagerar med andra spelare och oväntade situationer. Därför upptäcker man oftast många aspekter, både av karaktären och sig själv, till och med i de sämst skrivna och förberedda rollerna.
Vi är inte ute efter att göra en så korrekt och vördnadsvärd skildring som möjligt av den här historiska epoken. Vi vill säga något om vår samtid och om deltagarnas egna liv. Aids och cancer är de två former av "pest" som i vår tid bryter in i västerlandets firande av sin odödlighet och eviga lycka.
Vi söker efter en dialektik mellan begäret (symboliserat av gaykultur och alternativa livsstilar) och dödsångesten (symboliserad av hiv och cancer). Balansen vilar på en stark om än uppfordrande vänskap. Först när dokumentationen föreligger är det möjligt att fälla slutdomen över verket. Vi hoppas att debatten kan bidra till att utveckla bättre kriterier för att bedöma det konstnärliga värdet av lajv.
Tor Kjetil Edland
Hanne Grasmo
producenter för Just a little lovin'.
