ETC gjorde vissa försök att ge ut Le Monde Diplomatique på svenska men tvingades ge upp, Ordfront gör i samarbete med finska Into det numera heroiskt men mer sporadiskt: ett slags ”best of” fyra gånger om året i en liten pocketvolym.
I det nya numret utreder Stanfordforskaren Hicham Ben Abdallah El Alaoui de snåriga relationerna mellan (pan)nationalism och islamism i arabvärlden, och jag fäster mig vid en liten smula hopp: en ny, sekulär arabisk transnationalism som återspeglas i de sociala medierna och "förenar ungdomar i diasporan med deras ursprungsländer, och de världsliga former för kultur och språk som dessa möjliggör". En tredje sorts panarabisk nationalism utan band till några regimer. El Alaoui vågar dock inte tro det han hoppas, att den patriarkala och islamistiska nationalismen är på väg bort, "eftersom den nya strömningen saknar politisk styrka". Suck.
Suckar gör man nog också i det arma Lettland. Ändå finns det lite skratt i Philippe Rekacewitz och Ieva Ruscevskas reportage från landsortstaden Rezekne - även forskare och byråkrater kan skriva levande.