Utan teaterkritikernas idoga arbete med att nästla in budskapet i Stockholmstidningarna skulle revolutionen inte ha kunnat genomföras så snart. Men nu har den dialektiska materialismen slutligen tagit det kvalitativa språnget in i syntesens klasslösa rike.
Det var en lycklig Jan Schaman som avtackade oss kritiker på Teater Tribunalen i går. Fast Schaman heter egentligen Turpin och kallar sig för Lenin.
På segerbanketten bjöd han på snittar och vin och en roande genomgång av revolutionens förhistoria vilken delvis sammanfaller med Tribunalens existens som hemliga sambandscentral. Schaman var stundtals iförd vit frack och nätstrumpor, men klädde om till indian, som en hyllning till både hbt-personer och ursprungsbefolkningar.

Sören Brunes hade smyckat festlokalen och använde sig av samma solstolar som i föreställningen Etnoporr, fast nu som publikplatser. Det ställde åskådarna inför valet att antingen somna eller få nackspärr, beroende på intagen position.
Men vem kan klaga en sådan dag.