Vändpunkt. Niklas Orrenius fann sin röst i reportaget om rabbinen Shneur Kesselman. Foto: Joachim Wall
Vändpunkt. Niklas Orrenius fann sin röst i reportaget om rabbinen Shneur Kesselman. Foto: Joachim Wall

Niklas Orrenius: Sverige forever in my heart

Publicerad
Uppdaterad
Sydsvenskans Niklas Orrenius kommer att bilda skola för en hel generation unga svenska reportrar.
Per Wirtén läser tidingsreportage så välskrivna och reducerade att de ibland saknar personlighet.
Niklas OrreniusFoto: Åsa Wallin
En gammal journalistisk grundregel är att vara osynlig, men inte förlora sig. Man går ut i världen, samlar intryck, smälter samman kunskap och återvänder sedan hem för att ge sin egen berättelse. Journalisten talar alltid med andras röster. Det är en omstridd hållning som utmanats av en mer hejdlös subjektivitet: jag tycker, jag tänker, jag känner. Ibland har journalistens egen doft blivit viktigare än världens.
I det avseendet är sydsvenskans old-school.
Orrenius är inte vem som helst. Han har blivit en av landets mest läsvärda dagstidningsreportrar. Och jag gissar att han kommer bli förebild för en hel generation unga kollegor. Sverige forever in my heart är ett generöst urval reportage mellan 28 juni 2008 och 23 oktober 2011.
De flesta berör vår tids stora frågekomplex: migration, gränser och rasism avlyssnade i skånskt landskap. Några är enastående. Jag tänker på berättelserna om hur protesterna mot Israels tennismatch fick fart, om de rasistiska angreppen på i Malmö och stenkastningen mot i Tomelilla. Han skriver med reducerad stil. Varje reportage är mödosamt nerstruket. Färgskalan skimrar i grått.
Men old-school är inte journalistik utan invändningar. Den kan bli opersonlig som en kollektion från Filippa K.

Hösten 2008 pendlade Orrenius över gränsen mellan Mexiko och Arizona. Han träffade gränsväktare och gränsöverskridare. I en kommentar skriven för den här boken avslöjar han hur jobbigt det var: nervöst, varmt, obehagligt. Inombords kokade han. Men i det publicerade reportaget verkade han oberörd, kall som ett glas isvatten.
"Jagupproret" inom journalistiken var ett försök att utplåna det där glappet mellan faktisk upplevelse och färdig text, att göra berättandet mer ärligt genom att inkludera egna känslor och slutsatser. Världen var en plats för inte bara rapportering utan också undersökning och självreflektion. Det kunde skapa en påträngande intensitet.
Orrenius har i stället behållit den klassiska reporterns kyla. Genom bokens kronologiska upplägg avslöjas hur han långsamt, med tillbakahållet temperament och anspråkslöst ego, ändå lyckas överbrygga glappet.
När han i november 2011 börjar skriva om rabbinen Shneur Kesselman verkar det som om något lossnade. Plötsligt hör jag hans röst. Vem kan gå oberörd från ett sådant reportage?
Men jag undrar fortfarande över hur han själv tänker om Malmö, Skåne och den rasism han berättar om.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag