Den iranska regimen sätter skräck i ett helt folk. Men i dag gratuleras president Ahmadinejad av Sveriges ambassadör.
I dag svär Mahmoud Ahmadinejad presidenteden. Många länder väljer att bojkotta ceremonin men Sveriges ambassadör i Teheran, Magnus Wernstedt är på plats för att gratta den omvalde presidenten.
Wernstedt representerar både Sverige och EU – men inte hela EU, eftersom vissa europeiska regeringar tvekar inför att godkänna en president vars demokratiska mandat är starkt ifrågasatt i ett land där de som protesterar arresteras, misshandlas och dödas.
Enligt Anders Jörle, presschef på UD, har beslutet ”vuxit fram”. Varje EU-land har själv fått avgöra om och på vilken nivå man ska delta. Sverige är med på alla nivåer. Det är bra med diplomatiska kontakter eftersom det är en väg för EU att föra fram budskap till Iran, säger Anders Jörle till Svenska dagbladet.
Men vilket budskap har Sverige till Iran? Och till de hundratusentals iranier som, med risk för sina liv, öppet ifrågasatt Ahmadinejads valseger denna sommar?
Själv glömmer jag aldrig telefonsamtalet som CNN fick från en ung kvinna som hade sprungit hem från en demonstration. Hon skrek efter hjälp från väst: ”Det är en massaker som sker på Teherans gator. Det här är Hitler. Hjälp oss. Ni borde hjälpa oss.”
Rädslan är den iranska regimens skarpaste vapen. Rädslan för misshandel och tortyr. Rädslan för repressalier mot nära och kära. Och rädslan för ett framtida Iran med kärnvapen.
Men där iranierna, trots allt, i tusental fortsätter att riskera sin liv på Teherans gator, där viker sig våra politiska representanter. Böjer knä inför diktatorn.
Så sent som i juni kallade Sveriges utrikesminister Carl Bildt Iran för en ”diktatur”, i Sveriges radio. Är det inte längre så, eller har det blivit svensk och europeisk policy att erkänna och samarbeta med diktaturer?
I Ahmadinejads presidenttal uttrycker han sin likgiltighet för omvärlden. ”Vi bryr oss inte om ni gratulerar oss eller inte. Er glädje och sorg är betydelselös för oss.”
Så vilket budskap har Sverige till Iran, Carl Bildt?