I Stockholmsförorten Tensta har det pågått möten om ”Euroislam och fundamentalism” i över ett år. Jag har följt de här mötena och sett hur motsättningen mellan religiösa och sekulära muslimer har vuxit. Som en reaktion arrangerade Sveriges unga muslimer och Muslimska mänskliga rättighetskommitten i tisdags ett möte riktat mot riksdagspolitikern Nalin Pekgul och kaféföreståndaren Kadafi Hussein, som anordnade det omdiskuterade diskot i Rinkeby.
Pekgul anklagades för att spotta på muslimer. Media fick kritik för bilden av ondskefulla muslimer, hur man förhärligar sina egna västvärderingar och förvrider fakta.
Lokalen var full med unga män och kvinnor, könen satt åtskilda. Ilskan över diskriminering och arbetslösheten stor. Demokrati är delaktighet, sa någon.
Man hyllade handskakningsdomen: att Stockholms tingsrätt slog fast att det var diskriminering när arbetsförmedlingen i Älmhult stängde av en man för att han avböjt att skaka hand med den kvinnliga chefen på ett företag.
Vi måste ställa krav på politikerna, säger representanten för Unga muslimer.
Malcolm X nämns i publiken. Black is beautiful. Muslim is beautiful. För Pekgul har man inte mycket till övers, hon framställs närmast som sverigedemokrat.
Engagemanget är viktigt, men man får känslan av sekteristisk vänsterrörelse, med Koranen i stället för Maos lilla röda i handen. Och det är trist.