Elsa Beskow/7: Visorna. LARS SJÖBERG om tecknarens kontakt med Alice Tegnér.
Att CD:n eller LP:n finns i alla svenska hem är kanske en överdrift, men Sjung med oss, mamma!, Alice Tegnér-visor med Alice Babs som försångare, är vanligare än maskrosor. På framsidan står Maja, alias Lillan som kommit till jorden, och ler med blommor i famnen under det vårliga körsbärsträdet. Inuti finns 37 klassiska barnvisor, där sportjournalisten TT, alltså Alices son Torsten Tegnér ett par gånger sällar sig till Alice Babs och hennes dotter Titti, allt i suveräna arrangemang av Bengt Hallberg. Fugan över "Bä, bä vita lamm" är en dyrgrip av humoristisk kontrapunkt.
När historiska personers relationer skall kartläggas bör de helst ha levt på ett så stort avstånd från varandra att de korresponderat och sparat sina brev. Numera kan vi med litet god vilja och polisiära åtgärder luska ut vad som messats och mejlats, men sådana som dagligen frotterades med varandra i det tidiga 1900-talets Djursholm förtonar i allt diffusare dunkel.
Elsa Beskow uttryckte sig redan som 18-åring. lika välformulerat som en Jane Austen-hjältinna, men till Alice Tegnér behövde hon inte skriva.
Säkert träffades de vid gudstjänsterna med Nathanael Beskow i predikstolen och fru Tegnér vid orgeln, och kanske undrade kantorn om prästfrun hade bidragit med några nya vackra illustrationer till hennes barnvisor. Eller något nytt som hon å sin sida kunde ge musikalisk dräkt. Ungefär så.
För Alice Tegnér som var tio år äldre än Elsa Beskow, blev barnrepertoaren den stora triumfen, men ändå en black om foten. På ett tidigt stadium nischades hon som hela Sveriges visfröken i stället för den ambitiösa kompositör av kantater och kammarmusik hon utbildats till. 1892 gav hon ut första häftet i den stora kollektionen Sjung med oss, mamma!, av vilka några tio år senare försågs med teckningar av Elsa Beskow och publicerades under samlingsnamnet Mors lilla Olle.
Där finns det som vi inte kan tänka oss illustrationen förutan - blåsippans blyga reverens, Lasse Liten på tveksam rymningsstråt, barnen utanför sockerbageriet där flickan med kakpåsen har "snäller" skrivet över hela sin belåtna uppsyn.
Alice Tegnérs barnviseskatt skulle frikostigt illustreras av Elsa Beskow. Betydligt mindre välkänd är den beskowska diktning, med eller utan bildsättning, som Alice Tegnér klädde i toner. Att se Elsa Beskows värld som ren ogrumlad idyll är visserligen inte helt pålitligt: katten springer till skogs och kommer aldrig mer igen, bergtrollet vettskrämmer inte bara tomtebobarnen utan även många unga läsare på köpet, och det kärvar litet grann när den artiga konversationen "God dag, min fru" och så vidare pryds av en teckning av Pelle Snusk, all barnlitteraturs anfader.
Men i Tegnérs Beskow-visor råder idyllen bland grönsaker och smådjur och harmoniserar väl med det raka musikaliska tilltalet. Alice Tegnér ägde samma omedelbara melodiuppfinning som vi annars förknippar med Mozart och Schubert men behöver, att döma av Tegnérs rena instrumentalmusik, en text för att verkligen förlösas. I Daladockor och andra glada visor är tonspråket betydligt mer sofistikerat än i Sjung med oss, mamma!. "Solen bränner" ligger lika nära romantisk lied som enkel barnvisa. Hettan och torkan är förödande i moll, men i det förlösande åskregnet vänder musiken till dur. I "Var kommer det vackra ifrån?" har Alice Tegnér lyckats få en text av annan hand att formligen gifta sig med hennes musik. Den står på samma nivå som de finaste av hennes helt "egna" skapelser, jag tänker spontant på den innerliga Sländan och den svängiga Jungfru Uggla.
Två andra pärlor hittar vi i Blomsterfesten i täppan: grodans vemodiga avskedsvisa i moll, och den vältaliga trasten som uppträder med sin läckra Pyrola-sång. Fast man stämmer in i grodans vemod när man noterar hur litet denna repertoar uppmärksammas bland ansvariga som borde hålla den levande hos lyssnande och sjungande barn. Den syntetiska schlagern som breder ut sig på dagis och förskolor är dålig jordmån för Elsa Beskows och Alice Tegnérs äkta blomsterprakt.
Men den för Elsa Beskow ovanligt vildvuxna Blomsterfesten i täppan i förening med "Var kommer det vackra ifrån?" leder tanken direkt till Svenska Ords grandiosa miniopera "Rosornas krig" i revyn Svea Hund. Till musik av Lumbye, text av Alfredsson/Danielsson och med Monica Zetterlund och Tommy Körberg som ros respektive maskros har Alice och Elsa utan egen medverkan fått se sig smått kanoniserade.
