Paradoxalt. Arvo Pärts enkelhet föder extas. Foto: Shutterstock.Paradoxalt. Arvo Pärts enkelhet föder extas. Foto: Shutterstock.
Paradoxalt. Arvo Pärts enkelhet föder extas. Foto: Shutterstock.
Arvo Pärt fyller 80 i dag. Foto: Örjan BjörkdahlArvo Pärt fyller 80 i dag. Foto: Örjan Björkdahl

Arvo Pärt fyller 80 i dag.

 Foto: Örjan Björkdahl
Stilrent omslag.Stilrent omslag.
Stilrent omslag.

"Musiken var jag och jag ett slocknat ljus"

Publicerad

Arvo Pärt fyller 80 år. Eric Schüldt viskar några hemligheter om sig själv som han lärt sig av den estniska tonsättaren.

Inga terapisamtal kan mäta sig med den ordlösa insikten om vem man på djupet är. Plötsligt är något fundamentalt förklarat, utan att man egentligen vet hur det gått till. För mig hände det här när jag i 20-årsåldern hörde Arvo Pärts korta pianostycke "Für Alina".

Orden räckte inte till då. Men visst var det ett möte med det heliga, en känsla att det någonstans på själens botten vilar något som är evigt. Jag kunde hursomhelst inte värja mig. Den där musiken var jag. Dess grundton, var min grundton. Som den lät, så såg jag ut inuti.

 

För mig stakade händelsen ut en ny väg. Jag hade länge känt mig fångad i naturvetenskapens rationella syn på människan, samtidigt som jag inte kände mig hemma i de religiösa samfunden. Arvo Pärts musik blev då min linje två, en glipa, en flyktväg som samtidigt gjorde upp med kulturlivets skepsis mot konstens förmåga att tala om den inre världen, den som finns i djupet av oss alla.

För du kan inte lyssna på Arvo Pärts musik med distans. Än mindre med ironi. I ett sådant perspektiv blir hans musik kitsch, som att sätta på en meditationsskiva.

I stället måste du tro att han i sin musik på fullaste allvar har gömt en hemlighet om vilka vi egentligen är.

Sanningen är nog att den musik jag en gång hörde även blev en utväg för Arvo Pärt själv.

 

Det sägs att han fyller 80 år i dag. De som följt honom länge vet att det inte är sant. Han har snarare precis blivit medelålders.

För i början av 1970-talet dog den gamle Arvo Pärt, han som skrev i en modernistisk anda och var snärjd av de sovjetiska tonsättarkollegornas stränga syn på hur konstmusik skulle låta. Först mot mitten av samma decennium föddes han på nytt.

Det var då som han efter en lång period av tystnad kastade av sig allt han tidigare stått för och trädde fram som enkelhetens förkunnare. Ett fåtal toner framförda på allra stillsammaste sätt, en återkommande treklang och det lilla ljudet av en klocka, det räckte.

 

Det är tack vare den här musiken som han blivit vår tids mest framförde samtida tonsättare. Den tidige Pärt spelas sällan.

Men i hans musik finns en paradox och jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att det blir allt för personligt.

Många har kallat Arvo Pärts kompositioner för tystnadens musik, att han sjunger långsamhetens lov där pausen och mellanrummet utgör smärtpunkten. Fast den som tror att det där är hela bilden har inte mött det sanna rus som ligger dolt i det allra mest avskalade.

Jag hörde det vemodiga pianostycket "Für Alina", smärtan i "Fratres" för soloviolin och stråkorkester, sorgen i hans "Stabat Mater", tyngd och nåd i det monumentala körverket "Kanon Pokajanen". Och i all denna musik fanns det som jag längtade efter, och alltid kommer längta efter.

Det tog många år innan jag förstod var det var, men nu vet jag. Det var den paradox som ensamvandraren, pilgrimen, asketen och mystikern alla känner till - den som söker efter den stora enkelheten kommer att finna extasen.

 

Visst känner vi ofta extasen på andra sätt. Men jag tror det här är dess mest verkningsfulla sida, samtidigt dess mest intima.

Det är den hemlighetsfulla längtan efter utslocknande, att uppgå i något större, det där som konsten så ofta talar om, men i gåtor. Det är en vilja att inte längre finnas till. Vilket inte behöver vara något dystert, utan snarare är en intensiv känsla av att världen som vi känner den inte är vårt sanna hem.

Författaren Anaïs Nin skriver om det i slutet av sin stora dagbok. Musiken är ett bevis på att vi är fördrivna. Om man gråter när man hör vissa toner är det enbart ett tecken på att man längtar tillbaka.

 

Precis så har jag känt i mötet med Arvo Pärts musik.

Och det kan låta drastiskt, men utan den upplevelsen skulle jag inte veta vad lycka är. Jag skulle fortfarande tro att glädje enbart var det ljusa och sorglösa. Nu vet jag att det finns en annan sort, den som också bär på något skrämmande.

I allt detta; ett stort lugn.

Jag är röken från ett utblåst ljus. Jag är en slocknad veke som dras ned i jorden. Mörker färdas över mig.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar. Och här finns Eric Schüldt på Facebook.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag