Tonsättaren Stefan Nilsson, känd för musiken till Skärgårdsdoktorn och Så som i himmelen, kan som få skriva helt oironiska flöjtsolon som slutar i dur. Det ska han ha respekt för.
Tyvärr har hans och Pär Isbergs balett Ringaren i Notre-Dame på Kungliga operan blivit ett olyckligt mellanting mellan högstämda pretentioner och Disneyshow.
En Disney fast utan humorn. En tragisk-romantisk balett vars förhöjning faller när dansarnas tåspetsar gnisslar mot golvet.
Det fanns goda förutsättningar för något annat.
Till exempel att säga något intressant om Quasimodos och Esmeraldas utanförskap, det här att Quasimodo blir till monster först i andras ögon.
Och det finns några scener där det bränner till: våldtäkt? Men det dansas tjusigt bort.
Ringaren i Notre Dame har istället blivit en djupt konserverande föreställning, där alla blir vid sin läst. Puckelryggen förblir ensam och hans sexuellt utmanande, romska kärlek Esmeralda som blir kär i överheten måste dö.
Pär Isberg blandar maskdans, tåspets och lite electric boogie.

Stefan Nilssons musik i Olov Helges orkestrering gömmer sig bakom ganska oblyga lån från Rodrigos Concierto de Aranjuez, bakom tjoffigt Romeo och Julia-brass och kyrkoorgeln som exotiskt inslag.
Det är Disneyklassiskt och Skärgårdsdoktorn – tonalt.
Hellre vill jag höra sådant som Esmeraldas och Quasimodos duett i andra akten. Det är klassisk Nilsson: förstärkt gitarr i Cavatinastil, som hämtat från soundracket till Beckfilmerna med Gösta Ekman. Det känns ärligare.
Och det är sådan en föreställning om en puckelrygg som kämpar för sitt människovärde borde vara.

Ringaren i Notre-Dame är den tredje romantiska äventyrsberättelsen som sätts upp i Stockholm på kort tid. Jag vet inte om det är något slags påtvingad trygghetsnarkomani det handlar om. Marknadsavdelningarna kanske tror att vi inte klarar av en till queer-Orphée av Mats Ek där rultiga körgubbar dansar i tyllkjol och det är helt okej. Istället då en bekräftande och klädsamt tragisk saga för (nästan) hela familjen där allt är som väntat: ledmotiv, trumpet till vita prinsgestalter, stort crescendo och så lyft.