Gunilla Brodrej: Näsflöjten är lika oförarglig som ett upptåg på firmafesten.
Den kulturpolitiska operan Näsflöjten slutar med att själva Konsten, ett sammanväxt tvillingmonster, mejar ner hela kulturdepartementet. Möjligen är detta en metafor för att konst alltid kommer att finnas oavsett minister och vilka politiskt korrekta meningar man snickrar ihop på departementsverkstan. En vacker tanke – för en nyliberal?
Många får sig en släng av sleven, nåja skeden, när librettisten Magnus Lindman och
kompositören Fredrik Österling stormar runt i tekoppen med denna lilla kammaropera. Näsflöjten är lika oförarglig som ett upptåg på firmafesten, men jag undrar om den där kulturfirman är tillräckligt stor för att motivera spexet.
En liten klick operaarbetare känner säkert igen en viss chef-dramaturg eller en viss regissör. Kulturministern rodnar säkert av den hedrande uppmärksamheten kring hennes person, själv rodnar jag av den här operans klingande oförmåga att motivera sin existens. Kort sagt: Varför opera?
I några få scener uppenbarar sig svaret: en allsång, en uppsluppen final i stil med Snövits och dvärgarnas stugbacchanal, en Ramel-pastisch samt en ny text till katalogarian ur Mozarts Don Giovanni. I samtliga dessa mer eklektiska sångnummer finns det en naturlig poäng med att använda musik. Det är till och med riktigt kul. Men i merparten av operan belastar musiken librettot med underliga betoningar, överdriven expressivitet och forcerade tempi. Sången är vass. Ofta överges operaformen fullständigt med svajigt resultat – tonbildad dialog är döden, även för den bästa text, trots Stina Anckers utmärkta regi och det fina sceniska paketet.
Fredrik Österling (VD för länsmusiken) och Magnus Lindman (dramaturg vid Radioteatern) vet hur man tar sig fram i kulturbyråkratin. Det bevisar inte minst själva tillkomsten av denna opera. Det är inte särskilt charmigt när de gör en poäng av att det behövs ett konstigt instrument som näsflöjt, prefixet mångkultur eller namnet Jonas Hassen Khemiri för att man ska få stöd i kultur-sverige. Sidsteppade män brukar gnälla om kvotering när meriterade kvinnor blir valda före dem. Det har uppenbarligen inte varit fallet med Vadstenas och Piteå kammaroperas beställning av Näsflöjten.