"Opera är så COOLT! Här vill jag praktisera!” läser vi i Kungliga Operans gästbok, sedan en publik av ovanligt låg genomsnittsålder sett och hört sin idol briljera som Askungen. Men inför den dubbel-cd som ledsagar Malena Ernmans sommarturné har man en känsla av att hon litar så starkt till sin sceniska karisma att hon glömt att mejsla ut sina karaktärer i själva sången. Jag får ingen djupare kontakt med Bohèmes Musette eller Don Giovannis Zerlina – då retar hennes båda undersköna Händelarior aptiten bättre. Det orkestrala bidraget från Stockholm Sinfonietta under träige Alberto Hold-Garrido har tyvärr för lite spänst och inlevelse och luktar lågbudget lång väg.
Operanumren inklusive ”Solveigs Sang” har sällskap av elva alster signerade kitschkungen Fredrik Kempe, han bakom ”La Voix”. Verdi- och Puccinitrallar, ”O sole mio” och andra mer eller mindre igenkännliga citat från den klassiska musikvärlden kavlas ut av stor dunkande popapparatur, och mitt i allt detta Ernmans praktfulla och bergsäkra men i sammanhanget egendomligt opersonliga stämma. Jag är övertygad om att flertalet mezzosopraner avundas henne det gnistrande höga c:et i slutet av ”La Voix”, men när det nu finns ett sådant överflöd på uttrycksmedel ville man gärna att något uttrycktes också.

Ändamålet helgar medlen sa jesuiterna, och kan man popularisera opera på det här enkla sättet må det vara hänt. Faran är bara att man aldrig riktigt kommer in i operakonstens mångfasetterade känslospel, att man missar stora ingången och blir vilset stående i bakdörren utan att någon tar hand om en. Beundra gärna melodiskönhet och röstprakt, men glöm inte att gå på riktig opera också där det är musiken själv som skapar känslor och konflikter.
Bästa popspåret: ”Perdus”, eller den tungt pumpande ”Tragedy”, som hette ”Svarta ögon” när jag hörde den sist. Klart svåruthärdligast: ”Un bel di”, som om det inte vore tillräckligt synd om stackars Butterfly redan innan. ”La Voix” finns också i akustisk och avsvulstifierad version som avslöjar att den utan svulst är alldeles tom.