Joel Annmo (Froh), Freia (Susanna Stern) och Kristian Flor (Donner) Foto: MARKUS GÅRDERJoel Annmo (Froh), Freia (Susanna Stern) och Kristian Flor (Donner) Foto: MARKUS GÅRDER
Joel Annmo (Froh), Freia (Susanna Stern) och Kristian Flor (Donner) Foto: MARKUS GÅRDER
Jonas Degerfeldt (Loge);´, Niklas Björling Rygert (Mime) och John Lundgren (Wotan). Foto: MARKUS GÅRDERJonas Degerfeldt (Loge);´, Niklas Björling Rygert (Mime) och John Lundgren (Wotan). Foto: MARKUS GÅRDER
Jonas Degerfeldt (Loge);´, Niklas Björling Rygert (Mime) och John Lundgren (Wotan). Foto: MARKUS GÅRDER
Rhensystrarna vaktar guldet. Vivianne Holmberg (Woglinde), Johanna Rudström (Flosshilde), Susann Végh (Wellgunde) och Johan Edholm (Alberich). Foto: MARKUS GÅRDERRhensystrarna vaktar guldet. Vivianne Holmberg (Woglinde), Johanna Rudström (Flosshilde), Susann Végh (Wellgunde) och Johan Edholm (Alberich). Foto: MARKUS GÅRDER
Rhensystrarna vaktar guldet. Vivianne Holmberg (Woglinde), Johanna Rudström (Flosshilde), Susann Végh (Wellgunde) och Johan Edholm (Alberich). Foto: MARKUS GÅRDER

David Baas: Wagners tid är nu

Publicerad

Nu dånar åskan när Nibelungens ring åter sätts upp på Kungliga operan. David Baas kliver lyckligt ned i undergångsvärlden.

Regissören Staffan Valdemar Holms och scenografen Bente Lykke Møllers cirka tio år gamla Wagnertetralogi går igen. 

Och "Nibelungens ring" är mer än några trevliga majkvällar på Operan. 

Wagnerismen är en hänförelse – vissa skulle säga underkastelse – inför musiken som kan liknas vid en religiös upplevelse. 

Wagner skulle nog själv inte ha något emot att ses som en överstepräst, som strängt kräver att sagan ska tas på största allvar.

Grundhandlingen i "Rhenguldet" är bekant för många, inte minst från JRR Tolkiens "Sagan om ringen". 

På botten av floden Rhen vilar guldet som i form av en ring skänker världsherravälde till sin ägare. Priset är dock högt: Försakelse av kärleken. 

Dvärgen Alberich – här i form av skolpojksklädde barytonsångaren Johan Edholm – roffar åt sig guldet. 

Det blir startskottet till en kamp om ringen där viljan till makt får världsalltet att skaka.

För alla som har svårt att ta sagan med jättar, dvärgar och gudar på wagnerskt allvar – och som också kan tycka att wagnerianernas underkastelse kan te sig närmast löjlig – är duon Holm/Møllers version en lömsk gåva.

Den strama scenografin är som hämtad från Wagners egen storhetstid, andra hälften av 1800-talet. 

Det är ett förstelnat, borgerligt samhälle där omstörtningen kryper närmare som de mörka molnen utanför fönstren, med blicken upp mot gudaborgen Valhall. 

 

LÄS MER: Gunilla Brodrej recenserar premiären av samma uppsättning 2005

 

Nere på Rhens botten plundras det praktfulla vitrinskåpet på guldet. 

Guldtjuven Alberich förvandlas till en despotisk gruvdirektör bakom det tunga skrivbordet i industrialiseringens tid. 

Den eldfängde guden Loge – här görs rollen av tenoren Jonas Degerfeldt – blir ett slags kommenterande 1800-talssprätt med hög hatt. 

John Lundgrens Wotan är patriarken som börjar tappa greppet, om sig, sin familj och samhället.

Sagan har tagit ett steg tillbaka. 

Fram träder ett idéverk som talar till alla som befinner sig i en brytningstid, personligen eller samhälleligt. Det är svårt att stå emot.

 

SE MER: Brodrej och Baas sänder Wagner-tv på Expressen Kulturs Facebooksida

 

Det förintande Ragnarökledmotivet, som återkommer i Ringens fjärde del, bär fram Wagners predikan allra mest kärnfullt när mezzosopranen Katarina Leoson, i rollen som den allvetande gudinnan Erda, sjunger med sin sorgsna stämma:

"Höre! Höre! Höre!

Alles was ist, endet."

Gudarnas tid är förbi. Vad gör du när den gamla ordningen rasar?

 

Opera

Rhenguldet

Av Richard Wagner

Regi Staffan Valdemar Holm

Scenografi och kostym Bente Lykke Møller

Dirigent Marko Letonja

Kungliga Operan

Speltid 2.5 t.

 

David Baas är författare och reporter på Expressen.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag