En remix är att sätta befintlig musik i en ny kontext. En houseremix kan förflytta en kärleksballad av Mariah Carey från radion till dansgolvet. Men vem säger att remixer måste begränsas till skivinspelningar? Eller ens till musik – även rummet kan remixas. Detta är vad koreografen Stijn Celis gjort med Wolfgang Amadeus Mozarts stora mässa i c-moll. På Kungliga operan är det inte längre ett kyrkligt verk, utan en balett.

Mozarts c-mollmässa är schizofren: å ena sidan mörk och allvarlig, å andra sidan lyrisk och romantisk. När Stijn Celis gör dans av verket är det inte så mycket en hädelse mot Mozarts intentioner som ett fritagningsförsök. Musiken dansar ut ur kyrkan och tar plats i det sammanhang som Mozart var mest hemma i: mötet mellan älskande människor.

Premiären direktsänds på storbildsskärm i Kungsträdgården – ett bra sätt att understryka att det här varken är musik som kyrko- eller operahusbesökare har ensamrätt på, utan något som är till för alla.

Valet av musik är kongenialt. C-mollmässan är inte lika hårt associerad med kyrkokonserter som andra tonsättares mässor, vilket gör den lätt att förflytta. Därtill förknippas inte den energiske och frejdige Mozart främst med högstämd kyrkomusik.

Jens Sethzmans scenografi ser ut som ett palats i skimrande marmor. En plats för ljus och renhet, men också för lustfyllda lekar. Catherine Voeffrays kostym accentuerar tillsammans med koreografin det kvinnliga respektive det manliga hos dansarna. Den erotiska spänningen går inte att ta miste på – det känns som de yngsta, snyggaste och sexigaste medlemmarna av Kungliga baletten valts ut för denna uppsättning – liksom den desperata konkurrensen mellan olika män som svärmar för samma kvinna. Det är dessa spänningar som kanaliserar det dramatiska i musiken.

I varierande grad interagerar körsångarna med dansen, med en enkel koreografi. Det är roligt att en kör får en så framträdande roll, även om det också är frustrerande att se en balett som tidvis inte dansar.

Sammantaget är det en uppfriskande uppsättning, som demonstrerar hur lättillgänglig och relevant c-mollmässan faktiskt är, och hur man kan göra dans av vilken musik som helst.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

kulturen@expressen.se