Sigmund Freud med dottern Anna. Foto: Arkiv
Sigmund Freud med dottern Anna. Foto: Arkiv

Monica Anjefält: 10 skäl att älska Freud

Publicerad
Uppdaterad
Johan Wennström läser en bok om den förfärlige Freud.
Mer än 70 år efter Sigmund Freuds död är psykoanalysens teorier äntligen på väg ut. I kulturlivet tycks Freuds idéer fortfarande behålla sin lockelse, som den hyllade teatern Bli en dåre! nyligen visade, men psykoterapin har i stället rört sig i riktning mot kognitiva och biologiska modeller.
För verkligheten är att psykoanalysen är en verkningslös metod för behandling av psykiska besvär. Dess påståenden att psykiska tillstånd av ångest, oro och depression härrör ur barndomen är fria fantasier. Ingenting kan ledas i bevis.
Men i ett försök att rädda detta rivningsklara teoribygge har några ur kretsen kring den psykoanalytiska kulturtidskriften Divan kommit ut med antologin 10 skäl att älska Freud.

Läsaren ska få "kika in på vad som händer i det psykoanalytiska rummet". Men vad man får inblick i är i själva verket ett tankegetto. Till exempel börjar man förstå vad Freud verkligen menade med kommentaren "vi har vår egen vetenskap" när psykoanalytikern Iréne Matthis beskriver sitt maligna melanom som en kroppslig reaktion på dolda skuldkänslor i sitt undermedvetna.

Jag ryggar också för idéerna om små barns känsloliv som torgförs i kulturjournalisten Monica Anjefelts och psykoanalytikern Lisbeth Hellbergs artiklar. "Till och med spädbarn som har råkat illa ut kan få hjälp i psykoanalys... de läker genom att känna att de blir sedda och hörda av en inkännande vuxen som kan härbärgera deras känslomässiga kaos" skriver Anjefelt.
Detta spekulativa och ogrundade antagande får sedan genklang hos Hellberg, när hon beskriver sitt analysarbete med ett 14 månader gammalt barn som förlorat sin mamma: "Tess visar genom leken med den trasiga svarta hästen hur starka hennes känslor är och hur starkt traumat är genom den påverkan det har på henne".
Här täcks psykoanalysens verkliga fara av: analytikerns lust att tolka. En leksak får representera en djup, känslomässig kris och vid ett annat tillfälle blir barnets regelbundna tarmtömning en undermedveten strategi för att stöta ut något outhärdligt, "rent konkret".
Det är precis så en ett och ett halvt-årig flicka kan bli vittne i en styckmordsrättegång.
Johan Wennström

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida