Foto: Caspian Makan
 Foto: Caspian Makan

Mödrarnas mod mot mördarnas

Publicerad
Uppdaterad
Nima Dervish ser Buenos Aires i dagens Teheran.
Lördagen den 20 juni sköts den unga Neda Agha-Soltan ned under en demonstration i Teheran.
Efter att hennes sista minuter i livet hade hamnat på Youtube dröjde det inte länge förrän hon blev en symbol för Irans folkrörelse.
Följande lördag, den 27 juni, samlades en grupp mödrar för att sörja i Lalehparken, nära platsen där Neda dog. Det de hade gemensamt var förlusten av sina barn under Islamiska republikens 30-åriga styre; vissa på 80-talet, andra under den senaste tidens protester.
Trots frånvaron av slogans, flaggor, symboler och andra åsiktsyttringar var mödrarnas blotta närvaro en provokation för regimen: parken fylldes av säkerhetsstyrkor som förolämpade, hotade och slog kvinnorna med batong. Minst 20 arresterades och togs till okänd plats.
I ett utlåtande deklarerade mödrarna att de hädanefter skulle samlas i en tyst manifestation varje lördag klockan 19 (klockslaget för Nedas död) ända tills ”fängslade demonstranter frigetts, våldet upphört och våra barns mördare fått sina straff”.
”Lalehs mödrar” påminner om Argentinas så kallade galna mödrar. I slutet av 70-talet började argentinska kvinnor vars släktingar hade ”försvunnit” under militärdiktaturen samlas varje torsdag på Plaza de Mayo (Majtorget) i Buenos Aires, för att synliggöra offrens undansopade öden.

Ett liknande fenomen fanns även i Chile. Under Pinochet-regimen brukade kvinnor till försvunna makar och söner samlas utanför regeringsbyggnader och ensamma dansa landets nationaldans Cueca, ofta medan de bar fotografier på sina anhöriga. År 1987 besjöng Sting mödrarna i låten ”They dance alone (Cueca solo)”.
När jag ringer upp ”Fatemeh”,
en av de iranska mödrarna, frågar jag varifrån hon hämtar sitt mod.
– För en förälder finns inget värre än förlusten av ett barn. Det värsta som kunde ha drabbat oss har redan hänt. En av mina vänner förlorade alla sina tre barn sommaren 1988 då den största massakern på politiska fångar skedde. Hon har sörjt i 21 år och varje vecka besökt den ökända Khavarankyrkogården där fångarna är begravda. Vi har inte mycket kvar att förlora.
– Visst är man orolig för sin säkerhet, men vi är tvungna. Dessa dagar kommer att avgöra Irans framtid för överskådlig tid. Misslyckas vi nu kommer vårt öde att vara beseglat.
Har ”Fatemeh” något budskap till omvärlden?
– Mödrar världen över förstår varann genom hjärtat. Jag vill be kvinnorna att inte lämna oss ensamma. Visa er solidaritet genom att bära färgen som symboliserar vår frihet; när vi bär gröna armband försöker de bryta handen på oss.

Nima Dervish
kulturen@expressen.se

Nima Dervish är frilansskribent och författare och bloggar på nordicdervish.wordpress.com

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag