Gubbigheten lever på Louis Vuitton, vintern 2012. Foto: Christophe Ena
Gubbigheten lever på Louis Vuitton, vintern 2012. Foto: Christophe Ena

Modest blazer

Publicerad

Varför envisas dagens traditionellt klädda unga män med att vilja se äldre ut än sina farsor?

Salka Hallström Bornold bekymrar sig över de yngre gubbarnas psykiska hälsa på fars dag.

HERRKOSTYMEN

 

En helt vanlig tisdag lunchar jag med en gubbe. Vi pratar James Bond-kostymer: ett ämne utan ände, särskilt om man inkluderar Daniel Craigs slipsknutar. Kragsnibbarna, manschetterna. Lunchvännen är som gjuten i sin yllekostym. Inte ens 30 fyllda, men lyckligt gift. De är många nu, de unga gubbarna.

Gubbmodet har en underlig särställning som trend, av den enkla orsaken att det håller i sig. "Du kan aldrig bli för ung för en blazer!", skriver killmodetidningen GQ inför hösten. Igen. "Ta en glencheck-kostym. Busa till det med något sportigt, som en rugbyskjorta. Blanda väl."

På nätet diskuteras fortfarande traditionell herrklädsel med samma knappologiska nit som det rabblades skivtitlar på 90-talet. Catwalken har fastnat i en Mad men-loop. De perfekta läderskorna, de perfekta kavajsnitten går i ständig repris i fiktionen, från Don Draper till nya Bond-filmen Skyfall.

Frågan är varför unga män envisas med att vilja se äldre ut än sina farsor. Vad ligger bakom gubbigheten?

Män är märkligt osynliga i modeteorin. Tolkningsmodeller för kostymspråket saknas. Ett läppstiftsindex finns, som mäter konjunkturen efter kvinnors lyxkonsumtion. Men inget blazer-index.

I stället växer floran av dödsallvarliga fixa stilen-manualer, som Bernhard Roetzels A guy's guide to style (2012) och Alan Flussers Style and the man (2010). Författarna ger knastertorra råd: breda kavajaxlar får ditt huvud att se mindre ut. Så viker du en pochette (näsduk för kavajfickan) i fyra enkla grepp. Observera, byxans pressveck måste sitta rakt över knät. Det är något nervöst över det hela. Som om själva tillvaron hängde på att det blir korrekt.

Kanske har det också betydelse att få till det där exakta pressvecket. I trendindustrin har man identifierat de unga kostymbärarna som "postmaterialister", lillgamla konformister som lever efter konservativa familjeideal. Hellre jobb, partner och barn än lifta till Indien. Hellre Allsång på Skansen än hångla i buskarna på popfestival. Något fel är det. I uppgörelseboken Blåsta! Nedskärningsåren som formade en generation (2009) beskrev Gustav Fridolin dem som "nedskärningsgenerationen", barnen som växte upp under folkhemmets sönderfall på 90-talet och antingen blev utslagna eller trygghetsnarkomaner. Som "ersätter samhällets trygghet med gammaldags ritualer": baka cupcakes, knyta slipsar.

Det har inte blivit tryggare sedan dess. Nyare ungdomsstudier är sorglig läsning. De lider av psykisk ohälsa. De bor hos föräldrarna på övertid, har inga jobb. I september var ungdomsarbetslösheten 22 procent. Enligt senaste World Values Survey-undersökningen för Sverige tror var fjärde ung svensk inte ens på demokrati, utan föredrar "en stark ledare". TCO:s ungdomsstudie visar att lika många oroar sig för sin framtida försörjning. Ett ord återkommer i analyserna: "alarmerande". Maktlösheten ser ut att ha blivit kronisk: tillståndet där man aldrig kan vara för ung för en blazer.

Ett blazer-index, om det fanns, skulle förmodligen visa på kostymbärandets samband med alarmerande samhällsförändringar. De mest kavajvägrande ungdomsgrupperna har trots allt bara existerat i exceptionellt goda tider. Fyrtiotalisterna var välkänt dåliga på att se anständiga ut på det glada 60-talet. På 80-talet kunde man klä sig som om varje dag var halloween. Jobb fick man ändå.

Att kostymen, patriarkatets symbolplagg, blivit stort mode säger en del om hur maktrelationerna förändrats mellan generationerna. Det är inte länge sedan som gubben var ett "slem". Konstduon Unfucked pussy lånade ordet från en algväxt, en spermieliknande organism som växer i brunfärgade sjöar. Gubbslemmet vilar i cystor på botten och har den säregna förmågan att explodera vid beröring eller värme, varpå ett slem utsöndras: "Gonyostomum semen" på latin.

Så Unfucked pussy - konstnärerna Joanna Rytel och Fia-Stina Sandlund - sprang in i tv-studion under Fröken Sverige-finalen år 2001 och vecklade ut en banderoll med namnet på en encellig alg: GUBB­SLEM. Rytel listade gubbslemmets egenskaper i tolv punkter (AB 12/4 -04). Det skulle vara vitt. Ha brist på empati. Tro sig ha förtur. Bre ut sin kropp utan att märka det. Inte tåla kritik, inte tåla att snubbla inför alla, kräva uppmärksamhet dygnet runt. Det skulle dessutom "roffa", menade Rytel. "Roff, roff".

Hur många krönikörer älskade inte det ordet? GUBBSLEM. Det fanns en sprängkraft i den gamla gubbdebatten som fortfarande alstrar slem i det offentliga samtalet: ta Pär Ströms antifeministiska rörelse av kränkta män. Såhär i efterhand har ordet ändå fått en något dammig, för att inte säga åldersrasistisk klang. Gubb­slemmet blommar i de grumligaste vatten numera. Gubbmodet är mer av ett neutralt faktum, varken för eller emot. Min gubbstylade lunchvän verkar inte vara empatistörd, inte heller brer han ut sin kropp. Är bara noga med slipsknuten. Och vill nog mest av allt smälta in.

Salka Hallström Bornold
Salka Hallström Bornold

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag