OVISS VäNTAN. Kvinnor, barn och gamla väntar på att klä av sig i en skogsdunge hundra meter från en av gaskamrarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Därefter ska de gå in i det rum där de gasas ihjäl för att sedan kremeras i ugnarna i samma byggnad. Foto: Judiska museetOVISS VäNTAN. Kvinnor, barn och gamla väntar på att klä av sig i en skogsdunge hundra meter från en av gaskamrarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Därefter ska de gå in i det rum där de gasas ihjäl för att sedan kremeras i ugnarna i samma byggnad. Foto: Judiska museet
OVISS VäNTAN. Kvinnor, barn och gamla väntar på att klä av sig i en skogsdunge hundra meter från en av gaskamrarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Därefter ska de gå in i det rum där de gasas ihjäl för att sedan kremeras i ugnarna i samma byggnad. Foto: Judiska museet
Barnen är Lili Jacobs bröder Sril och Zelig. Båda dödades kort efter ankomsten till Auschwitz. Foto: Judiska museetBarnen är Lili Jacobs bröder Sril och Zelig. Båda dödades kort efter ankomsten till Auschwitz. Foto: Judiska museet
Barnen är Lili Jacobs bröder Sril och Zelig. Båda dödades kort efter ankomsten till Auschwitz. Foto: Judiska museet
Slutet av maj 1944. Klockan är ungefär 12 på dagen. I fonden skymtar två krematorier med gaskammare. Vagnarna till vänster har redan tömts på sin mänskliga last. SS-läkare har genomfört en "selektion". Kvar på rampen syns en del av tillhörigheterna de nyanlända tvingats lämna ifrån sig. Vagnarna till höger har ännu inte öppnats. I dem väntar människor som varit på väg i dagar på att släppas ut. I bildens förgrund ser vi SS-personal, som deltagit i arbetet med förmiddagens transport, gå av sin tjänstgöring. Foto: Judiska museetSlutet av maj 1944. Klockan är ungefär 12 på dagen. I fonden skymtar två krematorier med gaskammare. Vagnarna till vänster har redan tömts på sin mänskliga last. SS-läkare har genomfört en "selektion". Kvar på rampen syns en del av tillhörigheterna de nyanlända tvingats lämna ifrån sig. Vagnarna till höger har ännu inte öppnats. I dem väntar människor som varit på väg i dagar på att släppas ut. I bildens förgrund ser vi SS-personal, som deltagit i arbetet med förmiddagens transport, gå av sin tjänstgöring. Foto: Judiska museet
Slutet av maj 1944. Klockan är ungefär 12 på dagen. I fonden skymtar två krematorier med gaskammare. Vagnarna till vänster har redan tömts på sin mänskliga last. SS-läkare har genomfört en "selektion". Kvar på rampen syns en del av tillhörigheterna de nyanlända tvingats lämna ifrån sig. Vagnarna till höger har ännu inte öppnats. I dem väntar människor som varit på väg i dagar på att släppas ut. I bildens förgrund ser vi SS-personal, som deltagit i arbetet med förmiddagens transport, gå av sin tjänstgöring. Foto: Judiska museet
Bagage och ägodelar. Kvinnor sorterar fångarnas tillhörigheter som de tvingats lämna ifrån sig när de klev av godståget. Foto: Judiska museetBagage och ägodelar. Kvinnor sorterar fångarnas tillhörigheter som de tvingats lämna ifrån sig när de klev av godståget. Foto: Judiska museet
Bagage och ägodelar. Kvinnor sorterar fångarnas tillhörigheter som de tvingats lämna ifrån sig när de klev av godståget.  Foto: Judiska museet

"Missbruka inte minnet av Förintelsen"

Publicerad

Åsa Romson är inte ensam om att jämföra dagens situation med 1930- talets Tyskland.

Negar Josephi skriver på Förintelsens minnesdag om en unik fotoutställning som påminner om skillnaden.

Alla ser trötta ut. De minsta barnen håller hårt i sina mammors händer eller blir burna. De har rest i ungefär tre dygn från Ungern med tåg, inte alla överlevde resan. De trängs vid perrongen, sitter i en skogsdunge med barnen, står på rad och tittar frågande in i kameran. Kanske undrade dessa människor varför de fotograferades.

Det visste fotografen och det vet vi. Vi vet det eftersom utställningen på Judiska museet i Stockholm heter "Albumet från Auschwitz". Fotografen visste det för att han arbetade där, i lägret.

De ungerska judarna anlände till Auschwitz-Birkenau i massor. Bland dem fanns 18-åriga Lili Jacob som senare vid befrielsen hittade ett album med bilder på människor som just hade anlänt med tåg till lägret. Där fanns bilder på hennes syskon, släkt och människor hon hade vuxit upp med.

En kvinna håller för ansiktet och en liten flicka på några år har tappat bort sina skor, hon står där med sina bara små fötter och är helt aningslös inför vad som väntar henne om några timmar. Alla ser relativt friska ut.

Man ser sina egna ungar

De har sina vanliga kläder på sig. De ser faktiskt ut som människor gör när ett flyg har ställts in på grund av strejk och passagerarna har fått sitta på en flygplats i timmar utan att veta vad som kommer hända. Slitna och less. Ni vet den känslan, och längtan efter att få komma hem. En vän som såg utställningen sa: "Man ser ju hela tiden sina egna ungar."

Albumet innehöll 193 foton som var tagna mellan maj och december 1944. Det var kulmen för Europas judeutrotning när nazisterna ökade takten för att hinna mörda så många som möjligt innan det var för sent. Deportationen av Ungerns judar tog cirka två månader att verkställa. Fyra tåg med 3 000 judar i varje skulle avgå dagligen från Ungern till Polen, totalt transporterades 430 000 ungerska judar på det sättet.

Sonderkommando tog kropparna

I Birkenau hade en ny perrong byggts enbart för dessa judar, närmare stugorna som de skulle gasas i. Tre spår gick direkt till krematorierna. De flesta gasades ihjäl bara några timmar efter att de kommit fram. På en enda dag gasades 24 000 människor. Varje dygn brändes 10 000 människor. Kropparna och askan tog andra fångar hand om, de så kallade Sonderkommando.

Vid ankomsten fanns fotografer på plats som fotade människorna på perrongen och ofta syns krematoriernas skorstenar i bakgrunden. "På nätterna glödde himlen över Auschwitz i rött", skrev nazisten Rudolf Höss i sin dagbok.

Men det är inte bara dessa bilder som visas på utställningen. Det finns bilder på människor från tiden innan de kom till Auschwitz som visar att de hade vanliga liv. Barn som såg ut som vilka barn som helst. En kvinna i en vacker klänning och välskött frisyr och läppstift intill en bild på henne från lägret. Man kan se hur hon har förändrats bara på några dagar. Så trött och utan en aning om varför hon står där.

Barnen gasades direkt

Det enda kvinnorna på bilderna verkar veta är att de ska hålla i sina barn, som under sorteringen sedan tas ifrån dem. Barnen var odugliga arbetare och gasades på en gång.

Det fanns också ett annat album som tillhörde en officer på lägret, Karl Höcker. En amerikansk officer som tjänstgjorde i Tyskland under slutet av kriget hittade hans album i en övergiven lägenhet i Frankfurt. Fotona är tagna samtidigt som bilderna i albumet som Lili Jacob hittade. Men här är det foton på Auschwitz SS-personal som vilar upp sig efter sitt dagsverke, i solstolar på semesteranläggningen Solahütte.

SS-männen tar sig ett dopp

Hit kom SS för att plocka svamp, bada i floden och gosa med sina ungar, eller bara koppla av och återhämta sig. De ser avslappnade ut med huvudena bakåtlutade i sina solstolar. De ser inte alls ut som galna mördare, bara som vem som helst som förtjänar lite semester efter ett långt pass på jobbet. Som tar sig ett dopp och njuter av livet.

I maj månad 2015 gjorde vice statsminister Åsa Romson (MP) en jämförelse mellan Förintelselägret Auschwitz och flyktingkatastrofen i Medelhavet. Hon fick mycket kritik för det och bad senare om ursäkt.

Men hon är inte ensam om att jämställa dagens situation med andra världskrigets Nazityskland. I samband med åminnelsen av Kristallnatten i november drog många direkta paralleller mellan ett 30-tal bränder på svenska flyktingförläggningar under hösten och händelserna i Tyskland 1938, när 400 judar mördades och 1 400 synagogor och bönehus förstördes medan polisen hade order om att inte ingripa.

Långt från Nazityskland

Det stod inga människor på T-centralen och samlade in kläder till de judar som flydde till Sverige och sedan skickades tillbaka till Tyskland. Där stod människor och tittade på när man brände ner judiska butiker och skolor.

Vi är långt från Nazityskland. Vare sig man syftar på Sverigedemokraternas framgångar, misshandeln av tiggare eller ID-kontrollerna längs våra gränser är det kontraproduktivt att jämställa det som händer i dag med 1930-talets Europa. Det slår tillbaka på avsändaren, som - med rätta - uppfattas som hysterisk. Det som nu sker med flyktingars situation är illa nog. Vi ska minnas historien men vi får inte missbruka den.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag