"Om tio år

ska danskarna komma och fråga oss hur man gör film." Så spår Filminstitutets nytillträdda vd Cissi Elwin i en GP-intervju. Vilka oss? frågar sig den klentrogne. Antagligen Elwin själv. Självkänslan är det inget fel på. Hon föreslår rubriken "Chockvåg över Film-Sverige" till en av de många intervjuer hon givit på sista tiden. I en intervju med nyhetsbyrån TT Spektra menar Elwin att svensk film måste bli "mer angelägen för att kunna representeras på prestigefyllda filmfestivaler, få mer självförtroende och bli mer kommersiellt och konstnärligt säljbar internationellt". Men inte bara det. Filmen ska träffa mitt i prick på tidsandan, och det gäller "att veta vad som rör sig i huvudet på folk". Hon talar om att de som gör filmerna och fattar besluten skall "se till målgrupper. De är viktiga att hålla koll på". Men andra ord ska filmen vara en termometer och med en sådans naturliga placering känna hur publiken mår i den kroppsdel, vars välbefinnande är så viktig för bioupplevelsen. Cissi Elwin framhåller Colin Nutleys senaste film Heartbreak Hotel som förebildlig, efter den "beskriver verkligheten för en singelmamma. Vi lever i ett samhälle, där vi håller på att definiera om familjen, och sådana frågor är jag och mina vänner upptagna av att diskutera". Cissis favoriter i Heartbreak Hotel

Om Cissi Elwin

hade framfört sina synpunkter på svensk film i Ica Kuriren hade ingen lyft ett ögonbryn. Men nu är hon vd på mäktiga Filminstitutet och därmed en mycket inflytelserik person, som vill lägga om den svenska filmens kurs. Samtidigt har hon i skilda sammanhang låtit förstå att hon egentligen inte begriper sig på film. Elwin har med andra ord makt utan kunskap en farlig kombination. Expert är hon däremot uppenbarligen på sina egna och vännernas intressen, som hon anser vara relevanta ämnen för svensk film. Cissi Elwin tror alltså att den svenska filmen står inför en ny guldålder och att hon kommer att vara närvarande när en svensk film belönas med en Oscar eller en Guldpalm i Cannes. Men hon kammar noll om hon tror att det blir med en film i samma flugviktsklass och låga trovärdighet som Heartbreak Hotel.

Det filmvärlden

längtar efter från Sverige är inte vimsiga, politiskt korrekta komedier med töntiga slut. Den svenska filmens världsrykte har skapats av filmer med helt annan ambition och konstnärlig nivå. Visst kan lågmälda vardagshistorier få respekt och kärlek. Mike Leighs tonträff och känsla för vardagen ger hans filmer varmt mottagande över hela världen. Men det är Leighs tonträff och varma humanism som väcker kärlek, inte någon beskäftighet à la suèdoise. Filminstitutet har kommit till för att stödja tillkomsten av svensk kvalitetsfilm, inte för att tillfredsställa vd:s mer eller mindre utvecklade filmsmak. Strikt filmpolitisk neutralitet och största möjliga tystnad utanför den närmaste vänkretsen om personliga filmfavoriter tillrådes. Liksom en lämplig ödmjukhet i smakfrågor.