Vad innebär det att jämställa islam med nazism och sovjetkommunism? Det är ju precis det Ayaan Hirsi Ali gjorde i sitt försvar för det schweiziska minaretförbudet (Expressen 5/12). Det är ett likhetstecken inte ens Jimmie Åkesson skulle våga i offentligheten.
Men nu kom önskad hjälp från en intellektuell ikon i Washington. Det bekräftar den gryende misstanken att hatet mot islam är lika djupt förankrat bland den bildade eliten, som antisemitismen var på 1930-talet. Hennes artikel innebär att en gräns på svenska kultursidor överskridits.
Medvetet vägrar Hirsi Ali göra en distinktion mellan radikal islamism som politisk (antidemokratisk) rörelse och islam som religion och livsmönster.
Innebär hennes artikel att islam, som religion, ska betraktas som folkmordsideologi, en världsomspännande international för nackskott och terror? Det är ordens innebörd. Muslimer förvandlas till vandrande missiler, samlade i moskéer och riktade mot friheten. Att säga nej till en halvmåne är som att säga nej till hakkorset eller hammaren och skäran, skriver hon.
Hirsi Ali har kallats liberal. När hon nu anslutit sig till den uppfattning som Voltaire riktade klassisk kritik mot i sin Traktat om toleransen glider hon i stället samman med den antiliberala nationalisthögern i Europa – med Åkesson, Wilders och Le Pen. Hon står nu på intoleransen och ofrihetens sida – men i frihetens och upplysningens namn. Det är det intellektuella och salongsfähiga hatets språkliga figur.
Ayaan Hirsi Ali har ända sedan dödshoten mot henne i Holland haft starka försvarare. Vi som varit skeptiska eller kritiska till hennes yxiga förenklingar om det mångkulturella, som till exempel Ian Buruma, har ibland mötts med hårda ord. Vad säger hennes försvarare nu?