Däremot är avslöjandet en milstolpe i mediehistorien.
I stället för att ge materialet till en utvald tidning eller tv-kanal överlämnade källan rubbet till Wikileaks.
I sin tur lät denna sajt för modiga whistleblowers prestigemedierna New York Times, The Guardian och Der Spiegel samtidigt ta del av materialet. Tidningar som normalt skulle göra allt för att få vara ensamma om ett omvälvande avslöjande. Detta gav största möjliga genomslag på kortast möjliga tid.
Därefter kunde alla andra journalister göra sina egna vinklar, utifrån originalmaterialet tillgängligt på Wikileaks. Ett förfarande som hade varit omöjligt om en enskild, egotrippad reporter stolt suttit på dokumenten. Resultatet blir en mäktig, så gott som kollektivistisk journalistik.

Bloggaren och piratpartisten Henrik Alexandersson spekulerade i går om vi inte sett en ny medievärld födas i veckan.
Med tanke på hur den svenska offentlighetsprincipen rundas alltmer, till exempel i form av bolagiseringar i offentlig verksamhet, dröjer det nog inte länge förrän svenska, mer småskaliga motsvarigheter till Wikileaks låter höra om sig. Sajter vars grundare sannolikt kommer att kunna mer om kryptering och annan säkerhet på nätet för att skydda uppgiftslämnare, än dussintals avslöjande, men digitalt ovana, reportrar tillsammans.
Marshall McLuhans gamla fras "the medium is the message" känns mer relevant än på länge.