Nils Forsberg konstaterar att bilderna på original-Pippi tyvärr är på utgående.
Barn har ingen vidare smak men man kan inte ta ifrån dem deras känsla för vad som är modernt. Barn tycker alltid att nyast är bäst. Barn föredrar de sist inspelade delarna i Star Wars-sagan. Tintin kommer de i en snar framtid att associera med fluffiga datoranimationer, inte med Hergés minutiösa detaljer. Smurfversioner av sånger är bättre än originalen.
Det finns kanske också i dag de som redan i unga år fascineras av den främmande stämningen på gamla Wahlströms-omslag eller i gravt inaktuella Märklinkataloger, men så kommer de inte heller att bli framstående inom näringsliv. Kanske blir någon konstkritiker.
Originalomslag.
Det där är intressant att tänka på när Millesgården presenterar Ingrid Vang Nyman. Hennes illustrationer är för många vuxna synonyma med Pippi Långstrump, de är ikoniska i religiös mening, de instiftar (tillsammans med Olle Hellboms spelfilmer) en bild av hur denna starka och egensinniga lilla flicka ska se ut. När vi ser illustrationerna i andra länders av Pippiutgåvor tänker vi alltid: fel!
Vang Nyman flyttar från Danmark till Sverige 1942 och är helt okänd när hon får uppdraget att illustrera Astrid Lindgrens debut. Det var ett djärvt val, hennes kraftiga linjer, platta färgfält och vagt kinesiska stil minner mer om modernistisk grafik än klassisk barnboksrealism. (Förr var motsättningen mellan avancerat uttryck och barnkultur inte lika stor - minns Ulf Björlins musik till
Vi på Saltkråkan!)
Vang Nyman var inte alltid lätt att samarbeta med och hennes korta liv (som hon själv satte punkt för 1959, 43 år gammal) präglades av sjukdom och instabilitet. Hon illustrerade andra författares verk men det är Astrid Lindgrens böcker som dominerar verklistan.
Utställningen på Millesgården koncentrerar sig inte oväntat på Pippi Långstrump och utöver originalteckningar finns scenografi att leka i (som tyvärr inte är lika väl genomförd som Beatrix Potter-utställningen förra året). Och ser inte många av barnen lite avvaktande ut inför Ingrid Vang Nymans Pippi?
En mig närstående fyraåring med bestämda åsikter om estetik kommenterar ingående vissa av bilderna i utställningen, andra tittar hon knappt på. Jag förklarar att det här är den riktiga Pippi, som hon såg ut från början. Hon tittar på mig och nickar, och säger att hennes favoritfilm nog är Pippi i Söderhavet. En tysk-kanadensisk tecknad film från 1998.