Finansmannen Mats Qviberg tog över Metro i februari. Foto: SVEN LINDWALLFinansmannen Mats Qviberg tog över Metro i februari. Foto: SVEN LINDWALL
Finansmannen Mats Qviberg tog över Metro i februari.  Foto: SVEN LINDWALL
Johan Anderberg är skribent på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONGJohan Anderberg är skribent på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONG
Johan Anderberg är skribent på Expressens kultursida.  Foto: OLLE SPORRONG

Miljardären som skaffade sig en egen tidning

Publicerad

Idolporträtt och tveksamma anställningar – sedan affärsmannen Mats Qviberg köpte Metro undrar många vad som händer med tidningens oberoende.

Johan Anderberg intervjuar en ny tids medieägare. 

– Kolla här!

Mats Qviberg bräcker upp en rosa affärstidning.

– I tjugo jävla år har de hållit på att tjata om vilken skitinvestering Bilia är. Under den tiden har det varit en av världens bästa aktier.

Han viker oömt ihop tidningen, en Dagens Industri daterad den 18 april, och slänger demonstrativt ner den på bordet framför sig.

 – En av världens bästa… så varför skulle jag ställa upp på intervjuer med en sådan tidning?

Hyllningsporträtt av Qviberg i Metro

Mats Qvibergs mediepreferenser har förändrats en hel del på kort tid. Det handlar inte så mycket om vad han läser – utan om var han vill synas.

Det började när han upptäckte Twitter häromåret. Nu var det slut på att snacka med punschiga journalister. Från och med nu skulle alla meddelanden kungöras medelst plattformen, meddelade han en journalist i podden “Kapitalet”.

Fast det var tills han skaffade sin egen tidning. Den 15 februari tog han plötsligt och oväntat över Metro, en av Sveriges största tidningar.

I Metros första artikel om den nye ägaren – skriven av den nye chefredaktören Staffan Erfors – fick läsarna veta att Mats Qviberg var en bättre investerare än den amerikanske aktiegurun Warren Buffett

Det var bara ett av många tecken på att Metro höll på att förändras. Rapporter inifrån redaktionen om stök, intressekonflikter och osund lojalitet med nya ägaren kastade mer ljus på affären. En granskning av Resumés Leif Holmqvist tecknade en bild av Staffan Erfors som ägarbolagets egen springpojke.

 

Läs mer: Johan Anderberg: "Trump är verklighetens American Psycho" 

 

"Har Sverige fått sin egen Donald Trump?"

Miljonärer som köper dagstidningar har blivit lite av en global trend. Amazongrundaren Jeff Bezos har tagit över Washington Post, Boston Globe har köpts upp av John Henry, ägare till stans basebollag Red Sox, och just Warren Buffett har lagt vantarna på 31 olika titlar runtom i USA.

Gemensamt för köpen är att det är oklart vad ägarna egentligen har för planer med tidningarna. Filantropi? Bottenfiske? Drömmar om att bli en tidningsmagnat? Eller ett sätt att få en megafon för sin egen agenda? 

Så det var inte konstigt att det även denna gång undrades vad Qviberg ville med sitt köp.

”Qvibergs intentioner med Metroköpet oroar”, skrev Malin Ekman i SvD.

“Har Mediesverige fått sin egen Donald Trump?” frågade Martin Jönsson i DN.

Mats Qviberg, också känd som "näringslivets Lill-Babs" har alltid varit lite egen. Redan när han på 1970-talet gick ut Handelshögskolan valde han en annan väg. Det som då ansågs finast – att jobba på de stora svenska företagen eller på utrikesdepartementet – lockade honom inte.

I stället skickade han sina ansökningar till fondkommissionärerna i Stockholm. Studenten Qviberg, som långt tidigare börjat intressera sig för aktielistorna för att de fanns i samma tidningsdel som bioannonserna, var den enda i sin årskull som hamnade i den finansiella sektorn. I alla fall enligt hans egen historieskrivning.

 

LÄS MER: Lokaltidningarnas kris öppnar en klassklyfta

 

Qviberg och HQ Bank

Det där med att köpa och sälja aktier var onekligen ohett. Även om några mäklare gjort sig kända som klippare låg 1980-talet fortfarande några år bort. 

Ännu längre bort låg 00-talets datoriserade handel. Andelarna i världens företag bytte fortfarande händer långsamt, ofta genom handslag och på restauranger.

Idérik, pietetslös och social – Mats Qvibergs personlighet var som skräddarsydd för tidens regler. 

Bara några år efter att han fått sin första praktikplats på det som då hette SE-Banken kände han alla de män som vid den här tiden styrde det svenska näringslivet på ett sätt som skulle vara otänkbart i dag.

Qviberg lärde sig hur makten fungerade. Han förstod vilka sfärer och grupperingar som ville komma åt vilka bolag. Det var som att läsa korten i bridge – ett spel han skulle bli så intresserad av att han senare blev ordförande i Svenska Bridgeförbundet.

En vinterkväll 1989 fann han och Sven Hagströmer varandra. Tillsammans byggde de ett litet imperium. Om man ska sammanfatta framgångsfaktorn så var det förmågan att skaka liv i trötta bolag på börsen. 

De var skickliga på att identifiera bolag som var underuppmärksammade eller förlamade av inre maktintressen. Sedan gick de in och drev på förändringar – i några fall genom att stycka och dela ut pengar.

Skyttegravskrig mellan Qviberg och SvD

Allt tog slut 2010. Deras gemensamma bank – HQ bank – brakade ihop. Vänskapen bröts. Mats Qviberg åtalades för grovt svindleri. Han friades, men ett skadeståndsmål hänger fortfarande över honom.

Det största spåret bankhaveriet lämnat efter sig i svensk offentlighet är kanske det skyttegravskrig som fortfarande pågår mellan Qviberg och Svenska Dagbladet, och inte minst mellan Qviberg och tidningens stjärnreporter Carolina Neurath, vars bok “Den stora bankhärvan” handlar om just HQ-kraschen. (SvD klandrades förra året av Pressens Opinionsnämnd, PON, för en artikel av en annan reporter, som publicerades i mars 2015).

Det är mot den bakgrunden man måste förstå intresset för affären. 

För trots att Metro enligt vissa sätt att räkna är Sveriges mest lästa papperstidning har den aldrig uppnått den prestigefyllda status som andra, betydligt mindre, tidningar haft. 

Kulturelitens inställning till Metro har varit samma inställning som föräldrar har till vitt bröd. Inte så jävla nyttigt kanske, men det är ju i alla fall bättre än ingenting.

Att Qviberg tänker utöva sitt ägarinflytande står helt klart. På tidningens vd-stol sitter nu Mikael König, tidigare vd i HQ Bank, och på redaktionen jobbar numera Jenny Hedelin, som medförfattade boken “HQ-gate” – i vilken Mats Qviberg lägger fram sin version av händelseförloppet.

"Tycker det blev en jättebra intervju"

Hur det går för Metro ser helt enkelt ut att bli ett experiment för att se om den så omhuldade, men ogreppbara affärsidén “oberoende” är så himla viktig för en tidning.

Ägaren själv ser dock inga problem med intressekonflikterna.

– Äh, det är ju inte som att Expressen rapporterar kritiskt om familjen Bonnier. Och vad är grejen med att Metro skrev om att vårt företag firade 25 år? Hur mycket tvingades vi inte läsa om att DN fyllde 150 år? Fest i Stadshuset och allt.

Ser du inget värde i en tidnings oberoende?

– Hur menar du?

 Ta det här med att du är bättre än Warren Buffett…

– Det är ju sant. 

… hade det inte varit roligare om det hade stått i en tidning som du inte äger?

– Jag tycker att det blev en jättebra intervju. Och det kan vara så att det är intressant att läsa om Mats Qviberg. Och varför skulle jag ställa upp i en tidning som bara skrivit negativt om mig i flera år?

"Älskar Twitter"

Mats Qviberg är förvisso rik. Väldigt rik. Men vad Metroaffären framför allt visar är att det numera krävs en ganska modest förmögenhet för att bli tidningsmagnat. 

Av de 50 miljoner kronor som Qviberg, via sitt investmentbolag, betalade står själva tidningen bara för en liten del. Enligt analysen som investmentbolagets vd Christen Ager-Hanssen gjort finns de stora värdena i Metro Jobb, Studentkortet och Metro Mode.

Det är med andra ord troligt att fler miljonärer kommer att följa Buffett, Bezos och Qviberg och bottenfiska medier med sönderslagna affärsmodeller.

Om de ens behöver det. För jämförelsen med Donald Trump haltar ändå lite. Om det är något som fenomenet Trump visat är det att man inte längre behöver äga medier för att sätta agendan. 

Allt som krävs är en internetuppkoppling. En sån har Qviberg redan.

– Jag älskar Twitter! Till och med TV4-sporten i Jönköping följer mig.

 

Johan Anderberg är journalist och medarbetare på Expressens kultursida.

Johan Anderberg
Johan Anderberg
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag