Författaren Ben Judah. Foto: Getty images
Författaren Ben Judah. Foto: Getty images

Migranternas trasiga drömmar om Europa

Publicerad

Vi lever i folkvandringarnas tidevarv – men hur upplevs västvärlden av dem som försöker ta sig in?

Thomas Engström läser ett hänryckande reportage bland migranterna på Londons gator.

Den brittiske journalisten Ben Judah har tröttnat på att läsa statistik och nyhetsnotiser om en civilisation i sönderfall. Han klär ut sig till EU-migrant och tar till gatorna. Där möter han livrädda kolleger till en nyligen mördad prostituerad, där sover han bland tiggande romer som huttrar under broarna och räds nästa angrepp av stupfulla polska byggjobbare, där skymtar han arabiska prinsessor som i väntan på ett arrangerat äktenskap sakta knarkar ihjäl sig.

Han bjuds på hembakat av filippinska hembiträden som måste balansera mellan slavens utsatthet och de många faror som vilar i att bli upptagen i familjen. Han lyssnar till en nigeriansk polis som beklagar sig över att de vita kristna engelsmännen har övergett sin huvudstad. Han får veritabla föreläsningar i ett slags postmarxistisk kaosdialektik hos den briljante knarkkungen Moses. Och han lyckas ge dem alla röst.

Ibland hör man dem så tydligt att det blir svårt att andas, dessa människor som annars alltid döljs av vår fega kategoriseringsiver - muslimer, ukrainare, horor, afrikaner, oligarker, knarkare, byggherrar, afghaner, städare, spelmissbrukare. Plötsligt luckras procentsatserna upp (arbetslöshet, kriminalitet, utflyttning, inflyttning) och ur en storm av siffror bildas en världsande som hos den galne Hegel, en folkvilja som hos den vårdslöse Rousseau; en lika obeveklig som halsstarrig global folkrörelse där allt och alla vill en och samma sak: till centrum.

Folk vill inte längre bort, som under 1800-talets flykt till USA. Folk vill in.

Allt är kulisser

Vårdbiträdet Femi, som alldeles uppenbart är fantastisk på sitt jobb, vägrar blint att ge upp sitt livs dröm: att någon gång få börja arbeta på kontor. Hela vägen till väst har han tagit sig och gatorna kan han gå på men han kommer, som i gamla tiders datorspel, inte in i själva byggnaderna.

Allt är bara kulisser, allt utom de korridorer av tungt slit som andra med samma bakgrund har trampat upp åt honom. Han vill inte längre djupare in, han vill upp. Det är nästa steg i processen. Europeiska storstäder befolkas av miljoner uppåtsträvande kolsyremolekyler där den vita medelklassen alltjämt sitter som en kork. På gott och ont, kanske ska tilläggas. Allt som hittills är undertryckt förtjänar inte att nå ytan.

"This is London" är ett hänryckande reportage, ett maniskt manifest över det lågintensiva inbördeskrig vi kallar mänsklig samexistens. Judah vägrar att ge sig, vägrar att ge upp sina försök att formulera och omformulera och omformulera igen tills han når ett slags hypnotisk precision. Så arbetar en tvättäkta författare. (Även hans reseskildringar från det forna Sovjetunionen, publicerade i det brittiska kulturmagasinet Standpoint, är mycket läsvärda.)

"Hade inte kunnat skrivas i Sverige"

Här har vi alltså en uppdatering för vår tid av George Orwells "Nere för räkning i Paris och London". Judah bombarderar läsaren med det ena omöjliga livsödet efter det andra. Han plockar isär västvärldens jollriga förhoppningar om en liberal framtid utan oförnuft, klassavgrunder och rashat, men han bemöter dem inte själv. Istället är det alla dessa människor från andra sidan av ekvationen, folk vi grälar om att "ta emot" eller inte, folk vi undrar hur vi ska "assimilera", som får avslöja vår sömndruckna aningslöshet.

Effekten blir minst sagt dubbel. Man får större förståelse än någonsin för all den tragik som ligger till grund för flykten till väst. Man förälskar sig i enskilda figurer, beundrar deras mod, sörjer deras söndertrasade drömmar. Samtidigt grusas alla förhoppningar man kanske har haft om att utvecklingen ska kunna fortsätta så här, utan att hela samhällen går i bitar.

Så är "This is London" också en bok som aldrig hade kunnat skrivas i Sverige, där allt är debatt och inget får skildras på sina egna villkor.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

Thomas Engström
Thomas Engström

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida