Utflippade israeliska unga män som är färdiga med armén och kanske med sig själva. Den israeliska dokumentärfilmaren Yoav Shamirs kusliga film Flipping out gör bilden av landet Israel ännu mer komplicerad än vad den redan är.
Den första generationen kom dit med hopp om att äntligen få leva i lugn och ro. Kibbutz, strand, humus och koshervin. Kan det bli bättre?
Men verkligheten blev en annan. Deras barn och barnbarn mejar ner hus och människor när de gör lumpen och tar sedan en avkopplingsresa till Indien för muckarbidraget. Där ska de fly kriget, Gaza, Västbanken, Olmert och den sovande Sharon.
Bland Indiens kossor och fattiga människor skapar de ”Lilla Israel” och slipper det stora landet som de dagligen pressas att älska och dyrka. På dagarna gör de inget annat än att gå omkring i kalsingarna, klia sig i röven, koppla av med bong, röka och växande dreads. På kvällarna stör de hotellgäster. ”Israeler är högljudda och stökiga”, säger en man som har fått nog av dampaktiga pojkspolingar som går på ecstasy och skriker ”YISRAEL.”
Yoav Shamir följer ett gäng killar som antingen flippar ut eller blir ortodoxa judar som försöker hjälpa andra haschpsykotiska exkrigare. Det är många dumhuvuden, mycket new age-flum och ångest.
Det är ett stort kaos i ”Lilla Israel”. Hur kunde det bli så fel? Efter tre års militärtjänst i Israel vill man nog inte ge sig in på djupa konversationer om ”Hur var det egentligen?”

Jag har själv en vän som gjorde lumpen under andra intifadan och sedan åkte till Indien. Jag frågade honom varför så många lämnar landet efter lumpen. Han vägrade svara och sa att han inte har kontakt med några av sina lumparkompisar.
Man måste bara stänga av.
Yoav Shamir bevisar hur förstörda de flesta blir efter lumpen och att allt de vill är att komma långt bort från Israel och Palestina. Men också att många tappar fotfästet och längtar hem igen.
Precis som i sin förra film Check point, som följde israeliska soldater på Västbanken och i Gaza under tre år, lyckas han komma åt de inre skador som kriget åsamkar de här killarna.
Att kriget aldrig tar slut. Trots att soldaterna lämnar landet. En gång Israel, alltid Israel.

Negar Josephi
kulturen@expressen.se