Alex Schulman. Foto:SUVAD MRKONJIC Foto: Suvad Mrkonjic
Alex Schulman. Foto:SUVAD MRKONJIC Foto: Suvad Mrkonjic

Mediernas biktfader

Publicerad

Roland Poirier Martinsson är min favorit i det konservativa tyckarlägret. Han viker inte en tum från den personliga övertygelsen, men respekterar alltid olikhet. Dessutom är han inte så katolskt pryd som man kan tro. Däremot har han käpprätt fel vad gäller Alex Schulman (Expressen 11/4).

Jag var en av många som aldrig hade läst Schulmans elaka blogg (lades ned 2007) men ändå bildat mig en uppfattning om honom. Han var en mobbare. Därför, när han gjorde avbön och skrev om sitt liv som nybliven pappa så skulle jag absolut inte läsa hans blogg. Men så gjorde jag det. Och blev fast.

Snart förstod jag att Schulman hade något de flesta vita, straighta mediemän i Sverige saknar: originell intelligens, underfundig humor och en total fingertoppskänsla för de nya mediernas dramaturgi och slagkraft. Liksom en avsaknad av politiskt korrekt poserande.

Det är inte många tecken som ödslas på ord som jämställdhet. Han tar hand om sina barn utan att göra en affär av det. Jo, och skriva kunde han också. Så jag tänkte att den här killen kommer att bli en av våra riktigt stora. Långt ifrån Poirier Martinssons siande om det snara schulmanska fallet alltså.

Min sista skärva skepsis försvann när Schulman samtidigt med sin nästa blogg startade bokhandel som sålde skräplitteratur. Väldigt, väldigt dyrt. Då skulle han nämligen få vara i fred. Både som idé och bas för en berättelse var det briljant. Folk stannade till utanför skylfönstret och förvirrade samtal uppstod. Kända vänner kom förbi. Och ständigt denna kaffekokare han glömde stänga av och som riskerade att bränna ned huset. Kommentarerna på bloggen blev allt fler och längre.

Är era liv verkligen så intressanta?, löd frågan när paret Schulman gästade "Skavlan". Nej, det visste makarna att de inte var, det handlar om att göra dem intressanta. De visste också att de kunde vara ute ur leken om två år. Bloggande, twittrande, podcastande, filmande och tidningsskrivande kan bli för mycket.

Visst finns det en fara i att överexploatera sig. Men trots allt kan de flesta av oss bara ett cirkusnummer, vilket vi försöker variera i det oändliga, Men jag tror ändå att framtiden tillhör populärkulturen och kreativa medieklaner som den schulmanska. Inte konservativa katoliker eller djupsinniga intellektuella. Särskilt när ens cirkusnummer slår an djupt mänskliga behov. Behov som även borde tilltala Poirier Martinsson.

Ett av Alex Schulmans signum är att bekänna skam. Skam över att vara en liten människa som drivs av avund, högmod och illvilja. Men också att lova bot och bättring. Ta bara hur han beskriver hur framgångarna med enmansshowen påverkat honom (Aftonbladet 23/4).

Hög av publikens uppskattning ska han på fest. Ute på gatan blir han förvånad över att ungdomarna han möter inte applåderar spontant. På festen kämpar han för att komma in i samtalet. Han lyckas till slut när samtalet glider över till terapi - ett tema från showen! Trots att han försöker få sin väl inrepeterade monolog att verka spontan, avslöjas han brutalt. En av gästerna påpekar att han såg showen förra veckan.

Det fina är att Schulmans verk inte bara fungerar som en biktstol för honom själv, utan även för publiken. För när vi tar del av hans bekännelser känner vi igen oss själva. Vi förstår att vi inte är ensamma i vår mänskliga kamp. Vi kan blotta våra svagheter, erkänna våra misstag och ändå bli förlåtna. Och älskade. Vi klickar vidare med en känsla av frid. Vackrare än så kan det väl inte bli, Roland Poirier Martinsson?

Petra Östergren

FOTNOT. Petra Östergren är författare, debattör och doktorand. Boken hon arbetar med för närvarande handlar om frihetlighet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag