"Naturen är en tacksam källa att hämta bilder från"
Det började med filologi. När Mats Söderlund gick i fjärde klass, premierade magistern varje fullskriven ”bubbelbok” (skrivhäfte) med frimärken. Mats Söderlund kom på att skriva av H.G. Wells illustrerade klassiker Tidsmaskinen i rask takt och kasserade in hela kartor med frimärken.
Naturligtvis blev han avslöjad, men magistern var förstående och ville uppmuntra sin ambitiöse elev. Småningom fick han med en novell i tidningen Svensk Jakt som gillade hans många referenser till djur och växter. Som poet har han kallats naturlyriker. Fast det han skriver handlar egentligen inte alls om natur. ”Naturen är inte så jävla intressant”, säger han.
I dag vet Mats Söderlund vikten av att bli uppmuntran i form av publicering, framträdanden, författarstipendier och priser. För debutboken Det står en pöbel på min trapp fick han Katapultpriset. Sedan dess har böckerna stadigt strömmat till.
I dag har han även möjlighet att påverka den svenska litteraturens praktiska kontext. Sedan två år är han ordförande i Sveriges författarförbund och vice ordförande i Författarfonden, ett arbete som visserligen handlar om juridik, myndighetskontakter och politik, men syftar till att stärka författarnas, översättarnas och i förlängningen litteraturens villkor. Det är Författarfonden som förvaltar de bibliotekspengar som utgår till författarna i form av arbetsstipendier och författarlöner.
– Det är många böcker som aldrig skulle ha blivit skrivna om inte fonden funnits. Jag är beroende av stipendier och priser precis som andra författare. Man känner av direkt i plånboken när utlåningen går ner och kulturpolitiken förändras.
Det tar cirka 15–20 år att etablera ett författarskap och dessförinnan kanske en tioårsperiod av arbete för att över huvud taget bli utgiven. Mats Söderlund börjar känna sig etablerad vid det här laget. Som spridd, läst och diskuterad har han inflytande inom sitt område, och det är i språket han känner att den verkliga makten finns.
– Om än indirekt. Poesin är med och formar hur vi pratar med varandra och kan ha otroligt stor betydelse över människors liv. Där har man ett jävla inflytande som poet och författare.
– Jag hoppas på lång sikt att mina dikter kan påverka hur människor talar med varandra om viktiga saker. Den allra första poesin som grep tag i mig, som väckte längtan, var Dan Andersson, Edith Södergran, Karin Boye och Hjalmar Gullberg. Jag plockar väldigt friskt i mina böcker. Bland annat har Rut Hillarp, Ann Jäderlund, Katarina Frostenson och Erik Johan Stagnelius spelat stor roll. Väldigt mustig och melodisk dikt.
Vi sitter på en stillsam uteservering vid Gustavsbergs gamla porslinsfabrik, en av sommarens få heta dagar. Mats Söderlund har bott på orten i drygt femton år, från början i ett kollektiv. Norrlandsfödd som han är, pratar han ganska fåordigt och eftertänksamt som myten säger. Dikten är däremot inte fåordig. Ofta har den något febrigt över sig och naturen är alltid närvarande. Kanske är det de norrländska skogarna som tränger in i dikterna. Många gånger är berättarjaget förlagt i djurhamn.
– Naturen är en väldigt tacksam källa att hämta bilder från. Det finns skikt i oss som man inte kan komma åt i direkt tilltal. Då måste man använda ett språk som bryter upp språket. Det är lättare att prata om döden i omskrivningar. Jag kan tjuvkoppla svåra saker. Rätt medvetet använda mig av triggers som jag vet talar till en psykisk process. Att skriva om kärlek är nästan omöjligt, men att skriva om förlust väcker nästan alltid direkt kontakt med kärleken.
– Det är en kärnpoäng att gå runt de mänskliga, psykologiska försvaren. Jag jobbar mest med mina egna, men det kommer väl förhoppningsvis läsarna till förmån.
Mats Söderlund når ut med sina böcker, de publiceras, recenseras och läses. Han bekymrar sig över att poesin fått dåligt rykte som smal och intern företeelse. När katastrofer inträffar, vid död, kärlek och krig, vänder man sig till poesin.
– Vi behöver den. Poesi förekommer mest i snäva sammanhang, vilket är synd eftersom jag märker att den påverkar människor som normalt inte läser poesi. Jag tror att jag klassas som ”svår” poet. Det är mediernas kultursidor som gör poesin svår. Det är artificiella hinder som inte behöver finnas. Det mesta är hyfsat lättillgängligt.
Han tycker att de är svårt att finna direkta spår av sitt i den yngre generationens poesi.
– Men Pär Hansson har ett jädra direkt tilltal. Han väjer inte för det svåra, smutsiga och negativa. Jag kan känna igen den ambitionen, om än inte direkt i språk och motiv. Min debutbok var i mångt och mycket ett försök att legitimera mörker och aggressioner. Det finns destruktiva krafter som är bra för oss. Det är inte alltid bäst att vända andra kinden till.
Vad utmärker din generations poeter, 90-talisterna?
– Vi gör samma som alla andra generationer före oss. Vi försöker förhålla oss självständigt gentemot övrig litteratur, politik, mode och samhällsnormer. Samtidigt tror jag att individualitet blir svårare, vilket speglas i en viss krampaktighet i poesin. Det är nästan som med klädmode - alla är så måna om att vara individuella att alla blir lika.
– Jag känner mest likhet med Aase Berg i min generation, ibland är vi löjligt nära varandra. Marie Lundquist skriver också fantastiskt fina böcker. Det finns många kvinnliga poeter som är lite förbigångna. Den mansdominerade kritikerkåren har inte förmått ta till sig det politiska samhällsengagemanget och den feministiska medvetenheten. Jag kan se sprängstoff.
– Jag har inte ägnat mig så mycket år samhällspolitiska frågor i poesin, men det växer. Det är svårt att tala direkt om någonting, världen är så medialiserad. Det talas direkt om allting. Jag grubblar mycket just nu på hur jag ska komma ifrån det indirekta tilltalet utan att bli platt. Jag har svårt att hitta det direkta. Jag tycker att det finns några som lyckas rätt bra med det, bland andra Lars Mikael Raattamaa.
Vart är den yngre poesin på väg?
– Man närmar sig publiken igen. Det är en utveckling som stand up-poesin leder. Det tycker jag är jättebra. Jag tror också att man kommer att vilja vara mer öppet politisk.
