Marxistens miljarder

Publicerad

Höj hans lön så han kan köpa fler lägenheter. Han är faktiskt chef över en av Europas största banker.

Så kommenterade Nordeas styrelseordförande Björn "Nalle" Wahlroos Svenska Dagbladets avslöjande att krisbanken köpt en lyxvåning för 22,5 miljoner åt sin vd Christian Clausen.

Uttalandet sticker ut, även i dessa, de girigaste av tider. Björn Wahlroos är finlandssvensk, hemhörig i Finland. Kanske krävs sisu för att sjunga ut medan svenska affärsmän för fega för att säga vad de tycker: Greed is good.

Jag tänker på detta när jag läser Tuomo Pietiläinen och Grävgruppens fascinerande biografi över samme Björn Wahlroos. Den är en sorts furstespegel. Inte för att boken stilistiskt liknar Machiavellis mästerverk, utan för att den, precis som "Fursten", handlar om en maktmänniska som älskar att stå i centrum.

 

I en artikel i tidskriften Filter, under rubriken "Jag, jag, jag", berättar författaren Sigge Eklund om sin längtan efter att bli sedd - till vilket pris som helst. Det är en längtan som han påstår har sitt ursprung i familjen Eklunds narcissistiska arv. Med en farfar som blev känd för att ha spelat farbror Melker i "Saltkråkan", en bror som skapat rubriker som porrfilmsaktör och gjort kometkarriär som stjärnmäklare, samt en far som heter Klas Eklund, är det kanske inte så konstigt att man blir lite självupptagen.

Frågan är snarast hur det går till när man förvandlar ett psykologiskt handikapp till en ekonomisk tillgång? Min gissning är att det har just med tidsandan att göra.

 

I Björn Wahlroos fall började allt med en olycklig barndom. Kombinationen av en supande far, borgerlig uppåtsträvarmentalitet, goda finlandssvenska kontakter och ungdomsrevolten 1968 gav den revanschsugne Björn den kickstart han behövde.

Först tog han omvägen över kommunismen. Det blev många års tragglande med flygblad innan han insåg att de otacksamma arbetarna aldrig skulle acceptera honom, goddagspilten, som naturlig ledare.

Efter det skrev han direkt in sig på Svenska handelshögskolan i Helsingfors, där han växlade om från Marimekko-skjortor till kritstreck och portfölj. Kort därefter, ungefär samtidigt som Pinochet blev diktator i Chile och Milton Friedmans idéer började spridas runtom i världen, förkunnade Wahlroos sin övergång till nyliberalismen.

Nu, berättade han för alla som orkade lyssna, tänkte han bli rik.

 

Det hade han knappast lyckats med om inte Finland samtidigt hade genomfört en avreglering av finansmarknaderna. För paradoxalt nog, men i likhet med en rad prominenta svenska högerekonomer, var det Wahlroos marxistiska studier som gjorde honom flexibel och mottaglig för de nya ekonomiska tankegångarna i USA. Väl tillbaka i Finland höll han dundrande, välbesökta föreläsningar på temat "Framtiden tillhör marknaderna".

När näringslivet så småningom kallade, var han därför väl förberedd. 1992, det år som Finland sjönk ned i en historiskt djup lågkonjunktur och finnarna började köa för bröd, startade han den framgångsrika investmentfirman Mandatum.

Samma kombination av smartness och kuslig tajming präglade Wahlroos agerande när han förvandlades från anonym, finsk finansman till färgstark kung över svenska Nordea. Bakgrunden var enkel:

När alliansen 2006 tog över makten i Sverige, låg kapitalet i startgroparna. Nu hade de stora statliga utförsäljningarnas tid äntligen kommit, och för dem som agerade snabbt i detta nya Klondike fanns stora pengar att tjäna.

En av de snabbfotade var Björn Wahlroos.

 

Redan 2006 hade finska koncernen Sampo, där Wahlroos då var vd, sålt hela sin bankverksamhet till Danske Bank i en affär värd strax över fyra miljarder euro och letade efter något nytt. Valet stod mellan svenska Swedbank och Nordea, men efter att ha gjort bedömningen att svenska staten var mer än beredd att lämna Nordea, ökade Sampo successivt sitt innehav i banken, tills man blev majoritetsägare.

Nästan över en natt hade Björn Wahlroos gått från lågmäld investerare till en av Nordens mäktigaste finansmän, med en privatförmögenhet på över fem miljarder svenska kronor och kontroversiella åsikter om allt från minimilöner till älgjakt (bör endast utföras av män i tweedkavaj).

Han började hyllas som en furste och frotterar sig numera gärna med så väl det svenska kungaparet som med familjen Bonnier. Medierna älskar att återge hans nedlåtande kommentarer om lata socialbidragstagare och behovet av vargjakt. I Finland personifierar han det nya management by perkele.

 

Så långt formar sig verkligen biografin om Wahlroos, precis som förordet utlovar, till en unik berättelse om vem som blir framgångsrik i ett samhälle och varför.

Men en fråga kvarstår. Hade Björn Wahlroos kunnat bli den han är, om inte tidsandan gjort det möjligt? Vi lever i ett samhälle som där narcissism gynnas, oavsett vilken skada narcissisten tillfogar andra. Om Björn hade fötts 20 år tidigare hade hans liv förmodligen tett sig annorlunda. Hade han, om han tillhört till exempel min farfars generation av efterkrigsförsiktiga bankmän, verkligen vågat lägga vantarna på fem miljarder och skrutit om det?

Då kanske han i stället hade slutat som sin egen far, en trött gammal man i staten.

Ulrika Kärnborg
Ulrika Kärnborg

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag