KUNGSTRäDGåRDEN. Sedan urminnes tider har flickor fått lära sig att de är sexuella bytesdjur. Foto: Alexander Tillheden/We Are SthlmKUNGSTRäDGåRDEN. Sedan urminnes tider har flickor fått lära sig att de är sexuella bytesdjur. Foto: Alexander Tillheden/We Are Sthlm
KUNGSTRäDGåRDEN. Sedan urminnes tider har flickor fått lära sig att de är sexuella bytesdjur. Foto: Alexander Tillheden/We Are Sthlm
Foto: Tommy PedersenFoto: Tommy Pedersen
 Foto: Tommy Pedersen
Martina Montelius

Horkultur är äktsvensk

Publicerad

Martina Montelius har läst Per Bruhn och undrar om svenska män lärt sig sexism per brevkurs.

Den pågående debatten om de friheter som män tar sig mot kvinnor, och pojkar mot flickor, blir intressantare ju mer den får mig att associera till Sverige på 1980-talet. När en vanlig skolklass innehöll exakt noll elever från Mellanöstern.

Trots detta förhållande var det nämligen självklart för mig, som växte upp då, att jag var en lägre stående individ. Ett litet sexuellt bytesdjur. En hora. Det fick jag tidigt lära mig av pojkarna som kallade mig just hora, som lade sig på mig och skrek "Sära på benen!", och som hette sådant som Kristian och Jocke.

Jag lärde mig detta av min kvinnliga klassföreståndare, född i Stockholm, som inte protesterade, utan själv höll med om att vissa flickor är horigare än andra. Av kvinnan som såg mig ta av mig klänningen för att bada i Italien 1989 och ropade: "Gör inte så framför italienska män! De tror att du är en hora!". Av den kände skådespelaren som, med mig bredvid sig, frågade min dåvarande fästman om det gick för sig att ta på min kropp.

Hora på värmländska

Mannen som våldtog mig 1998 och efteråt fräste "Jag vill inte prata om det, skithög" var från Arvika, Värmland. Så många gånger jag har hört ordet "hora" på värmländska, norrländska, stockholmska, dalmål. Det enda man behöver göra för att höra ordet "hora" på värmländska, norrländska, stockholmska, dalmål är att existera, och vara av honkön.

Vill man öka sina chanser att få höra detta ord ska man prata mycket, skratta högt, ha roligt. Då är man lite extra horig. Om jag ska försöka spåra en orsak till den olyckliga tendensen att, med Per Bauhns ordval i SvD, "stamtänka" i den svenska debatten finner jag att vi är uppvuxna i en kultur. En horkultur. En kultur där flickor någonstans i tioårsåldern fick lära sig att de var horor.

Synas men inte höras

Ville man undvika att vara hora skulle man vara så tyst som möjligt. Synas, inte höras. Mäns självklara rätt att bedöma kvinnor har också varit närvarande hela livet, i min kultur. "Du har snygg kropp, men ansiktet är så där. Godkänt." Tack! Själv är du blekfet, har underbett och luktar getost, men det har ingen betydelse. Du är ju en människa.

Varifrån fick de svenskfödda pojkarna och männen sina idéer om flickor och kvinnor som ickemänniskor, som horor? Från vilken kultur? En medeltida kultur måste det i alla händelser ha varit. Gick de, enligt debattörer i Sverige 2016, en korrespondenskurs? Fick de hemliga brev med instruktioner från Mellanöstern?

Omöjligt är det väl inte. Men jag undrar, jag. Jag undrar om vi inte också lever i en kultur där vi stamtänker för mycket kring individer som vi inte omedelbart identifierar oss med. Kring att beblanda oss med de individerna, och riskera att få syn på vår egen spegelbild.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Martina Montelius
Martina Montelius

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag