Ingen förklaring kan rättfärdiga eller urskulda brottet och ingen ursäkt kan bortförklara regeringens och arméns idiotiska handlingar. Israel skickade inte ut sina soldater för att kallblodigt döda civila, det var faktiskt det sista man ville. Och ändå lyckades en liten turkisk organisation av religiösa fanatiker och radikala Israelfiender för sin sak rekrytera hundratals förespråkare för fred och rättvisa och lura Israel i en fälla, just därför att de visste hur Israel skulle reagera, visste att Israel likt en marionett förutsägbart och tvångsmässigt skulle reagera som man gjorde.
Hur osäkert, förvirrat och panikslaget måste inte ett land vara för att handla som Israel!
Med en kombination av överdriven militär styrka och en fatal oförmåga att förutse reaktionerna hos dem som fanns ombord, dödade och sårade man civila och gjorde det dessutom – som vore man ett band pirater – utanför Israels territorialvatten. Detta kan man konstatera utan att för den skull sympatisera med motiven – öppna eller dolda, ofta illasinnade – hos vissa av konvojens deltagare. Alla dessa personer är inte humanitära fredsälskare, och en del av dem har gjort kriminella uttalanden om Israels utplåning. Men det är inte relevant för ögonblicket – sådana åsikter är, så vitt vi vet, inte belagda med dödsstraff.
Det Israel gjorde i måndags följer naturligt av den skamliga blockaden av Gaza, vilken i sin tur är en följd av den israeliska regeringens oskickliga och nedlåtande taktik att förbittra livet för en och en halv miljon oskyldiga människor i Gazaremsan enbart för att tvinga fram frigivandet av en enda tillfångatagen israelisk soldat, han må vara aldrig så värdefull och älskad. Och denna blockad är den bara alltför naturliga konsekvensen av en klumpig och förstelnad politik, som om och om igen återfaller till misstaget att använda massivt övervåld i varje kritiskt ögonblick, när klokhet och fingertoppskänsla och kreativt tänkande vore så mycket mera påkallat.
Alla dessa missgrepp – med måndagens dödsbringande aktion som den senaste i raden – är del i en större förruttnelseprocess som hotar att bryta ner Israel. Man får intrycket av ett besudlat och oformligt politiskt system som är räddhågset medvetet om att dess egna handlingar och funktionsoduglighet genom åren har producerat en ångande komposthög. Utan hopp om att längre kunna reda ut sina egna härvor blir systemet mindre flexibelt ju mera pressande och komplicerade utmaningar det ställs inför, och under den processen förlorar det allt fler av de egenskaper som en gång kännetecknade Israel och dess ledarskap – förnyelsevilja, originalitet, kreativitet.
Blockaden av Gaza har misslyckats. Den har varit misslyckad under de fyra år den varat. Den är inte bara omoralisk, utan opraktisk och förvärrar i själva verket situationen och skadar Israels vitala intressen. Hamasledarnas brott – som att hålla den israeliske soldaten Gilad Shalit i fångenskap i fyra år utan att en enda gång tillåta Röda korset att besöka honom, och att skjuta tusentals raketer från Gazaremsan mot israeliska städer och byar – är handlingar som måste motverkas med fast hand och med de medel som en suverän stat förfogar över.
Den pågående belägringen av en civilbefolkning är inte ett av dessa medel.
Jag skulle gärna vilja inbilla mig att chocken efter måndagens vansinneshandlingar kommer att leda till en omvärdering av hela blockadidén och till slut befria palestinierna från deras lidanden och tvätta bort Israels moraliska skamfläck. Men de tragiska erfarenheterna från den här regionen pekar på motsatsen.
Våldets mekanismer, spiralen av hämnd och hat, började ett nytt varv i måndags, av en omfattning som ännu inte låter sig anas.
Och framför allt visar denna vanvettiga operation hur lågt Israel har sjunkit. Det finns ingen anledning att ta till överord. Var och en som har ögon att se med både inser och känner vidden av den anklagelsen.
Ändå finns det redan de som försöker vända bort Israels självklara och berättigade skuld och i stället skrika om att alltihop är hela världens fel. Det gör inte vår skam lättare att leva med.
David Grossman
kulturen@expressen.se
David Grossman är en av Israels ledande författare. Översättning från engelska av Nils Schwartz.
