En riktigt bra Tennessee Williams-pjäs har samma kathartiska effekt som en antik tragedi.
I Mannen i ormskinnsjackan står visserligen de mytologiska referenserna som spjut i backen när de löpska småstadsmenaderna flockas kring den dubiöse hunken Val Xavier (Simon J Berger).
Men tiden har varit sträng mot Williams 40-talsstycke. I dag har det förmodligen mer gemensamt med Den sista färden än med Backanterna. Här är i princip varenda bybo en dreglande bonnläpp med grannskapstyrannisk agenda och en räv bakom örat.
Malin Stenberg gör sitt allra yttersta för att blåsa liv i denna allusionstinna melodram på Dramatens lilla scen.
Laborerar med genus genom att låta David Mjönes gestalta en av grannskapets mindre älskvärda grannkäringar. Stryker feta streck under sexualitetstematiken när Tanja Lorentzons Eva juckar som en brunstig terrier mot Xavier.
Och i fonden vankar Omid Khansaris amerikanska urinvånare omkring och påminner om den vite mannens moraliska skuldbörda.
Men även om Stenberg söker nya vägar och på vägen lockar fram utmärkta skådespelarinsatser – Lotta Tejles förnumstigt nickande kristna toka går bara inte att motstå – är det en skadeskjuten föreställning som inleder Dramatens spelår. Fokus flackar, tempot sackar.
Mannen i ormskinnsjackan påminner kort och gott mest om en beskedlig snok. Som dessutom ringlar långsamt.