Henning Mankells nya thriller handlar om Kinas nya roll i världen.
Den släpps i maj samtidigt i många länder - inför OS i Kina.
Häromdagen gick Henning Mankell till posten och skickade den sista versionen, fyra kilo tung, av sin nya thriller ”Kinesen” till förlaget.
Kanske kan man säga att ”Kinesen” föddes häromåret i Moçambiques huvudstad Maputo, Hennings Mankells andra hem. För det var då som Kina skänkte Moçambique ett utrikesdepartement. Ja, hela bygget kom från Kina: cement, ritningar, arbetsledning. Många av byggarbetarna var kineser, men en hel del var också afrikaner.
- Då började det gå rykten, säger Henning Mankell.
Om vad då?
- Om att de kinesiska arbetsledarna behandlade afrikanerna mycket hårt, till och med slog dem. Det blev först ett väldigt liv om det, men det tystades snabbt ner.
Det spädde på något som Henning Mankell gått och grunnat på: Kinas roll i världen. Kina får en allt större plats, eller rättare sagt: tar sig en allt större plats.
- Kina som alltså en gång bidrog till att länder i Afrika kunde kasta av sig det kolonialistiska oket, tenderar allt mer att bete sig som kolonialister. I jakten på billiga råvaror far Kina hårt fram. Och vi har ju också lärt oss att ingenting är gratis, också en gåva som ett utrikesdepartement har ett pris.
Kina och Moçambique är alltså med i ”Kinesen”. Och Zimbabwe. Och USA. Och den slutar i Chinatown i London.
Men allt börjar i januari 2006 i den fiktiva byn Hesjövallen nära Hudiksvall. Där mördas 18 personer på ett bestialiskt sätt.
När Birgitta Roslin, domare i Helsingborg, läser om mordet inser hon: hennes mamma adopterades av ett par i denna by, och de två är bland de mördade. Och hon upptäcker att kineser är inblandade i morden.
Nu dras hon, som i sin ungdom hyllade Mao, in i en historia som är större än hon kunde tro. Hon åker till Kina där hon blir överfallen och en bricka i ett spel.
Läsaren får se hur det går till i kinesiska ledningen, kommer nära Mugabe, kommer överhuvudtaget in bakom många ridåer.
Precis som din förra thriller ”Kennedys hjärna” så är ”Kinesen” internationell.
- Ja, men jag vet inte hur det skulle kunna vara på något annat sätt. Världen globaliseras snabbt. När jag skriver om något som sker i Afrika, så vet jag ju att det mesta som händer där inte bestäms på plats, utan av omvärlden, av IMF, av Världsbanken.
Många av dina böcker om Kurt Wallander verkade alltid råa just när de kom, men visade sig snart ligga mitt i tiden. - Precis så hoppas jag att ”Kinesen” ska fungera. Själva anslaget är som ett grekiskt ödesdrama, och det visar sig att historien är lång.
- Jag vill skriva en spännande historia, och tycker att ”Kinesen” är väldigt spännande, men jag vill samtidigt att läsaren ska få något att fundera på. Och lära sig något. Känna: ”Det här hade jag ingen aning om.”
Som till exempel att kineser var slavar i USA på 1860-talet och byggde järnvägen mellan USA:s väst- och östkust.
Henning Mankell säger att han läst på oerhört mycket inför den här boken. Han anställde till och med en researcher som hjälpte honom gräva fram fakta.
Men han använder i ”Kinesen” också en del av sin egen historia. Inte bara det att han sedan ungdomen kritiserat kolonialmakterna och imperialismen. Utan också att hans pappa var domare – eller häradshövding som det hette då – precis som huvudpersonen Birgitta Roslin är.
Trots att Henning Mankell är Sveriges internationellt sett mest lästa författare, översatt till 37 språk, är det nu första gången som en ny bok av honom släpps samtidigt i många länder. Det blir minst sex, troligtvis fler. Och det blir i maj.
För att vara med i diskussionerna inför OS i Kina?
- Så tänkte jag inte när jag skrev den, men jag har absolut inget emot det.
Och vad ska du skriva nu?
- En pjäs.
Som heter vad?
- ”Talibanens säng”. Den utgår från ett fotografi i Afghanistan.
Du arbetar hårt.
- Ja, fast jag tänker allt mer på att ta det lugnt. Ingen tackar en för att man jobbar ihjäl sig.
