Paul Anderssons Elegi över en förlorad sommar är en minor classic från det nyromantiska svenska 50-talet, som märkligt nog inte utkommit i någon pålitlig nyutgåva förrän nu. Dikten, som ursprungligen stencilerades i 100 exemplar av förlaget Metamorfos, blev Anderssons genombrott efter att ha uppmärksammats av Karl Vennberg.
Den lovande unge poeten lyckades dock aldrig prestera någon övertygande uppföljare. Både för honom, hans samtida och eftervärlden fick hans verk svårt att konkurrera med hans konstnärsmytiska liv.
Rent litterärt präglas Elegi över en förlorad sommar av en romantisk livskänsla silad genom den tidiga visionära modernismen - från Rimbaud till Rilke - och med tydliga språkliga spår av Erik Lindegrens svenska 40-tal ("självklarhetens/salar, där normerna som stenkolsträd med torra fingrar peka mot nödvändighetens/stela linjer").
Relativt okänt är att långdikten publicerades i tre olika versioner. Till andra utgåvan på Metamorfos strök poeten några rader, samt förbättrade språket här och där. När poemet sedan skulle inkluderas i en antologi med större spridning gjordes formen om mer radikalt: radbrytningarna flyttades, så att raderna blev färre men längre.
Huruvida valet att offra en strävan efter regelbunden meter till förmån för en friare diktion var en förbättring eller ej är en smaksak. Men som redaktören Jonas Ellerström också är inne på i sitt efterord står det åtminstone klart att bilden av Andersson som spontant skapande förmåga måste modifieras med bilden av Andersson som slipande men själv oslipad hantverkare.
Den kamp mellan en flödande organisk sommar och vinterns stränga kristaller (och om man vill läsa biografiskt: mellan maniskt och depressivt, mellan rus och avtändning) som är diktens tema utspelar sig också i formen. Diktens slutord - "gnistrande fåglar och skärvor av löv" - antyder faktiskt en möjlig försoning mellan den vassa kristallvärlden och det organiska.
Men möjligen är det att övertolka. Läsaren har nu i alla fall full möjlighet att bedöma saken på egen hand. Tragus utgåva består av tre små böcker ihopbundna till en på ett så smart sätt att det går att läsa dem parallellt.
Den bör glädja en publik bestående av gamla och unga romantiker, litteraturhistoriskt intresserade, samt samlare av eleganta trycksaker.