Malte Persson: Stieg Larsson kunde inte skriva, hävdas det.
Lustigt nog var det precis vad jag tänkte också när jag läste hans böcker.
Enligt det som förr i tiden kallades telefonkatalogen finns det minst 783 personer i Sverige som heter Stig Larson. Så det är inte konstigt om namnet verkar bekant. De stavar visserligen sitt namn lite olika. Några med ett ”s”, andra med två. Någon enstaka med ett ”e” inskjutet någonstans. Men det låter likadant.
De är verktygsfilare, typografer, montörer, massörer, kommunalkamrerer, förrådsmästare, timmermän, tandtekniker, köpmän, professorer, redovisningskonsulter, möbelsnickare, musiklärare, med mera. Än tycks mig dessa titlar klinga som språkmaterialistisk lyrik, än frammanar de fantasier om möjliga episka romaner.
Men oavsett genre är alla dessa yrkeskategorier just nu kraftigt underrepresenterade i litteraturen. I de flesta fall är det inte ens någon som skriver om dem i tidningen.
Vad författare och journalister helst skriver om är som bekant författare och journalister. Den som de senaste veckorna gjort misstaget att öppna någon tidning har kunnat finna flera avskräckande exempel. Och följa en eller max två Stigar. Varav båda är författare och den mest journalistiske dessutom journalist, stavad Stieg Larsson, som skrev romaner om en journalist som… äh.
Jag har skummat artiklar av och om denne Stiegs vänner, släktingar och redaktörer. Artiklar om Stiegs pengar, arbetsmoral och eventuella förmåga att konstruera hela meningar. Artiklar om vad Stieg gjort och vad han inte gjort och vad han kunde eller skulle ha gjort, om han fått chansen.
Det kan verka vara mycket, men ämnet är sannolikt inte uttömt. Stiegs tandläkare och svenskalärare har inte uttalat sig än. Och varför har ingen lanserat teorier om att karln var sponsrad av Apple eller att hans TT-artiklar spökskrevs av Paolo Roberto? Som sedan grundligt kan debatteras?
Rimligen kommer någon trendkänslig politiker snart att kräva en Stieg-staty vid Slussen eller Stockholms nya stadsbibliotek. Själv föreslår jag att man i stället adlar Stieg postumt. ”Stieg af Larsson” skulle låta bra. Plus att det blev lättare att skilja honom från vanliga timmermän och kulturelitister.
”Stieg Larsson kunde inte skriva”, hävdas det.
Lustigt nog var det precis vad jag tänkte också när jag läste hans böcker. Jag kan inte ens hålla med om att han var bra på research. Att döma av hur han skildrar sjukhus och allt möjligt annat som inte har med journalister att göra kan han inte ha lagt många minuter på att kolla fakta.
Själv är jag inte heller bra på research. Jag tänker på alla dessa verktygsfilare, massörer, köpmän och redovisningskonsulter. Jag vet inte om de läser kultursidor. Jag vet inte om de läser deckare. Jag vet inte om jag någonsin skulle våga ringa dem och fråga.
Faktum är att det vore förmätet av mig att påstå mig veta något alls om dem. Det enda jag är säker på är att de just därför intresserar mig mer än sådant som jag redan fått veta mer än nog om.
