Att popmusik hör ihop med fantasteri, uppfinningsrikedom och en smula galenskap är en gammal sanning. Det handlar om att göra det som faller en in. Att strunta i alla snusförnuftigt korrekta uppfattningar och i stället låta det egna drömmeriet visa vägen.
Detsamma tycks, märkligt nog, gälla musik som riktar sig till en barnpublik. Den bästa barnmusiken görs av dem som inte bryr sig det minsta om pedagogiska avsikter och åsikter om hur det skall låta för att gå hem. Som älskar det egna knep-och-knåpandet med text och ackord, vers och refräng, arrangemang och spännande ljudeffekter. Den som själv har roligt får också andra att ha roligt.

Det är därför Bröderna Lindgrens Vuxen barnmusik! har blivit så bra. Den kallas för barnskiva och är det också, i alla bemärkelser. Men den är samtidigt en av de bästa skivorna med pop på svenska som jag har hört, en produktion i rakt nedstigande led i traditionen från Bob hund och de första Pughskivorna.
Här låter mötet mellan ord och melodi naturligt och befriande, i stället för konstruerat och tillgjort.
I dessa sånger om hundar och tigrar, marsvin och flugor finns därtill en total identifikation med barnets frihetslängtan och behov av bekräftelse. Inget som helst von oben-perspektiv, inga skruvade formuleringar, däremot en enorm glädje i orden och hur de låter. Till exempel när Caroline Wennergren, annars en högst udda fågel i schlagerfestivalssammanhang, sjunger sången om att ha spring i benen till studsigt garagesoulkomp: ”Jag har eld i baken, kan inte sitta still, Jag har eld i baken, springer nog lite till, Hela vägen fram, Och sedan tillbaka hem igen.” Spela den på ett dagis och se vad som händer.

Det finns några låtar här som man bara vill höra igen och igen, för att de gör en så glad och för att refrängerna är så klockrena. Som när Ebbot Lundberg sjunger sången om en flugas oberäkneliga surrande fram och tillbaka i ett rum, och man hör hur han totalt lever sig in i låtens frihetspatos: ”En flugas väg är aldrig rak, den vet ju inte vart den ska.”
Vuxen barnmusik! är den självklara fortsättningen på de fantastiska poplåtarna som bröderna Andreas och Mathias Lindgren gjorde till teveprogrammen om Allram Est och adventskalendern Allrams höjdarpaket för några år sedan. Jag får en känsla av att de i barnsångsformen kan realisera drömmarna om den perfekta popmusiken.