Allt kalhuggs. Glesbygden får betala ett högt pris för den industriella avverkningen. Foto: Jan E Carlsson
Allt kalhuggs. Glesbygden får betala ett högt pris för den industriella avverkningen. Foto: Jan E Carlsson

Maciej Zaremba:
Skogen vi ärvde

Publicerad

Maciej Zarembas reportage om skogsbranschens skövling av naturen har samlats till en bok. Sven Olov Karlsson läser om döende flora och fauna, ihålig lagstiftning och en industri som får härja fritt.

Vår skogsägarförening ville alltid avverka hos oss. Pappa skakade nästan alltid på huvudet. Det där skötte han själv. Fällde enstaka träd som jag drog ut med traktorvinschen medan han pulsade i snön bredvid stockarna och skrek instruktioner. Vi var inte ovanliga, men i dag skulle en sådan återhållsamhet vara riskabel.

När jag tog över fastigheten var jag utbo sedan åratal. Jäktad, oengagerad. Och lät därför skogsägarföreningen göra som de ville: skrapa rent hektar på hektar. Barndomens långa lördagar med motorsåg och vinsch ville jag inte upprepa och nu blev det ju ändå lite pengar.

Det var nu som jag blev del av det fenomen som Maciej Zaremba beskriver i sin bok Skogen vi ärvde, tidigare i år reportageserie i Dagens Nyheter. Hur skogen i decennier har skadats både ekologiskt och ekonomiskt.

Ja, ekonomiskt också. Skogsbranschen framstår här som en lömsk och kortsiktig Krösus Sork som anser att skogens enda mening är att så snabbt och billigt som möjligt ge ifrån sig största möjliga massa: som i pappersmassa, som i bulkmassa till värmeverk och till billiga möbler. Medan tysk skogsindustri tvärtom sparar gamla träd, sparar lövskog, avverkar i urval – och så blivit världens näst största exportör av förädlade träprodukter.

 

Parallellt med boken granskar jag med växande skuldmedvetenhet skogsbruksplanen för det som numera är min lilla samling svårframkomliga hyggen och själlöst radräta barrplanteringar. Planen nämner inte ordet kalhygge, som är bannlyst i branschen. Där heter det föryngringsyta eller slutavverkning.

De senaste fem decenniernas tre största skogsfel kan enligt Zarembas källor, från forskare till flera av Skogsstyrelsens förtvivlade tjänstemän, sammanfattas så här:

1) Snabbväxande gran och tall planteras i massor medan löv bannlyses och huggs ner konsekvent. Följder: deprimerande "vedplantager", utdöende flora och fauna - och jackpot för stormen Gudrun.

2) Allt kalhuggs, i regel tätt inpå vatten eller bebyggelse. Följder: ännu värre deprimerande horisonter, ännu mer utdöende flora och fauna, ännu snabbare avfolkning av glesbygden (vem vill bo i en platt risbråte?).

3) Lagstiftningen är ihålig och absurd. Följder: varken 1 eller 2 kan stoppas eller överklagas - medan Skogsstyrelsen med åtalshot tvingar skogsägare att kalhugga. Ett kalhygge får sedan se hur illa ut som helst, myndigheten har beviljat en miljon sådana utan att polisanmäla ett enda av de flera hundra tusen som utförts fel.

 

Skogsstyrelsen och skogsnäringens relation skildras som så nära och omdömeslöst att det inte räcker att säga att parterna är i säng med varandra. De utövar närmast blodskam. Miljömärket Forest Stewardships Counsils revisorer finansieras av skogsbolagen som de granskar.

I Skogsstyrelsens styrelse sitter aktieägare i skogsbolagen. Bolagens chefer och myndighetens skogskonsulenter har alla gått samma jägmästareutbildning på internat. Bjudjakter ihop var länge praxis.

På samma sätt som det inte hjälpte när folkkära storheter som Sara Lidman och Astrid Lindgren rasade mot 60- och 70-talets skogsskövling, lär Zarembas avslöjanden varken avsätta landsbygdsminister Eskil Erlandsson eller få Skogsstyrelsen nedlagd. Trots att man kan se paralleller med Italien, vars miljö ser ut som den gör för att maffian fått sköta sophanteringen.

Och det svenska jantelagshavet av fula, stormkänsliga och absolut inte vinstmaximerande gran- och tallmassor, ser ut som det gör för att skogsbranschen sedan länge regerar fritt med statens goda minne.

Trots att alla slags svenskar, skogsbönder som trädkramare, norrlänningar som stockholmare, "ser skogen som en del av svensk kultur". Kanske är det som forskaren och jägmästaren Martin Werner säger: skogen behöver en kulturrevolution.

Sven Olov Karlsson
Sven Olov Karlsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag