När dockspelaren lämnar förskolegården ligger jordhögen med grönsaker kvar. Då har hon kastat ut några bra frågor ur fickorna på sina snickarbyxor. Den bästa: hur vet ett frö vad det ska bli? Kay Tinbäck du Rées turnerar i sommar med föreställningen Fågel, fisk och mittemellan i Stockholms parklekar. Hon kommer med en skottkärra med jord, välter ut den på marken och börjar med att visa det där fröet hon har i en liten ask i fickan. Hon berättar historien om guden Nyame som skapar fågel, fisk och människorna där-emellan.

Eftersom scenen är en trädgårdsodling med en gud som trädgårdsodlare och trädgård ofta framställs som så snällt och vackert är föreställningen som bäst när guden får ett tydligt temperament.

Som när hon sammanbitet nynnar Thore Skogmans Storfiskarvalsen och skär ut en valfisk ur en äggplanta. Eller misslyckas med att forma de där människorna av potatisar och rovor och låter de små misslyckade figurerna svamla obegripligt.

Det är en föreställning som vinner på barn som kastar ur sig frågor och svar. Trägårdsodling och skapelseberättelser mår bra av motstånd.

Allt slutar i en nyformad jord-idyll, barnen får påsar med frön, allt kan växa, fåglarna sjunger i lindarna. Innan barnen rusar fram och börjar skapa kaos i jordhögen.