Vila på hanen, 1981
– Gå in på ditt rum. Jag kommer om en stund och då har jag tänkt färdigt. På vilket straff du ska få.
Jag har samma dag berättat för mamma att jag har haft sex. Min pojkvän och jag har varit tillsammans i ett och ett halvt år och i förrgår låg vi med varandra för första gången.
Vi använde kondom, från början till slut, men nu är jag ändå orolig. Man kanske kan bli gravid även om man använder kondom? Kanske blev det ett litet hål i den? Jag borde ha fått min mens i dag.
Men det är inte det värsta. Jag är fjorton år och har därmed brutit mot mammas regel: inget sex förrän man är sexton år. Den regeln bryter man inte.
Efter en och en halv timme har mamma hunnit röka några cigaretter, druckit några glas vin, diskuterat med någon i telefon och nu kommer hon. Stänger dörren bakom sig.
Hon berättar med lugn och saklig ton att jag kommer att få utegångsförbud i en månad. Men jag ska få ett straff nu också. På en gång. Hon säger att jag ska få en örfil.
– Och det straffet ska du ta emot.
Jag sätter händerna för ansiktet. Jag förstår att jag har gjort fel, för jag bröt mot hennes regel. Men jag förstår inte varför hon ska slå. I mitt ansikte.
Jag känner att det blir varmt i trosorna. Det är mensen.
Ånej, om jag bara hade väntat! Jag hade inte behövt berätta. Hon är inte värd mina hemligheter. Hon tröstar ju ändå inte. Straffar bara. Jag hade inte behövt.
– Ta ner händerna från ansiktet, säger mamma.
Jag är rädd. För att det kommer att göra ont.
– Ta ner händerna, säger jag. Du ska ta det här nu.
Till slut blottar jag mitt ansikte och blundar.
---
Love me tender, 1982
Anna Wahlgren. Foto: Cornelia Nordström
Mammas femte man Stellan fyller år. Och eftersom han är så förtjust i sprit så går hela dagens tema i sprit. Födelsedagstårtan på morgonen är spritindränkt. Juicen är spetsad med vodka, kaffet har blivit kask och middagsfilén är flamberad.
Till och med efterrätten brinner upp i spritångor. Vi barn tycker nog att det är lite komiskt när han nu ligger plakat på den stora dubbelsängen med utsikt över Birger Jarlsgatan.
Jag är femton år.
Vi sitter omkring honom, samlade. Kvällen är ännu tidig och vi fnittrar åt alla saker Stellan brukar göra när han är full. Han gör till exempel den där gesten, den som Elvis brukar göra när han sjunger. När Love me tender dånar ut över vardagsrummet hänger Stellan med huvudet vid köksbordet, nynnar och håller upp handen precis på samma sätt som Elvis.
Mamma är med i fnittret. I den här familjen får man gärna skämta på andras bekostnad, särskilt om vederbörande sover. Och vi skämtar. Och mamma skämtar. Och vi skrattar. Rått, men hjärtligt. Vi har det härligt där på sängen tillsammans.
Mamma är lagom berusad och lägger huvudet på sned när hon drar av honom täcket. Rosenträdet är vaket, även om inte ägaren är det. Hon smeker Stellans kuk lite grann och tittar sedan på mig.
– Titta! Den är stenhård!
---
Februari, 2006
Subject: Halsning fran Indien!
Alskling, jag vet inte vad du har for problem med mig.
Vad du an har for problem, kan du vara snall och fixa det innan jag dor, tack?
---
Mars, 1999
Terapeuten lutar sig fram. Granskande och samtidigt stirrigt tittar han på mig.
– Vad sa du?
– Ja, hon lät oss titta. Och jag kan fortfarande minnas hur den såg ut. Stellans vakna, hårda kuk.
Och för första gången på sex år, så släpper han garden och visar ett ansiktsuttryck som inte är professionellt, men som äntligen ger mig rätt.
Felicia Feldt
kulturen@expressen.se
Felicia Feldt arbetar som manusförfattare på en kommunikationsbyrå i Stockholm och som sjuksköterska.
Felicia försvann (Weyler) är hennes första bok för vuxna.
